Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. Bref från Böklin till Fredrika Bremer.
1
Den 21 okt. 1832:
S—-— —-— — — — För min del anser jag det
vara eh långt bättre dödsberedelse att, i from förtröstan på
den gode skalden, med andakt betrakta utvecklingen af det
stora sinnrika dramat redan här i första akten, än nyfiken
glutta bak förhänget, där vi i alla fall ingenting begripa utan
i sammanhang med dramat själf. — Dock, jag känner så väl
ert hjärtas behof och följer er vink, så mycket hellre som
jag å ena sidan här inträder i en tankekrets, bvari jag ända
från yngre åren dväljdes med förkärlek och å andra sidan med
full öfvertygelse kan säga ett tröstens ord ... Den som en gång
sett en älskad varelse hänsjunka i den långa sömnen, utan
minsta vink hvart resan gäller, utan hopp om återseende —
den som en gång såg kärleken slockna i ett älskadt öga och
döden och förgängelsen stirra emot sig i stället, för honom
måste den frågan blifva oafvislig, om döden är någonting
verkligt eller blott en sinnenas dröm, och hvad denna drömmen
har att innebära. Han frågar naturen omkring sig: död och
lif ser han växla där, en årlig dödsfest och uppståndelse.
Han frågar historien — från tidsträdet falla släkterna som löf
— och uppståndelsen, gäller den oss och våra vänner, eller
endast de släkten, som skola trampa på vår graf? Naturen
och historien tiga; de hafva väl ett svar, ett högljudt talande
svar, men hvem förstår det? Då frågar människoanden sig
själf, och så visst han i tron har en åskådning af det fullän-
dade eviga dramat, så visst måste han i sig finna ett med-
vetande af sin odödlighet, så ofta förhänget än må falla. . ..
Fordra därför icke af mig något nytt bevis för själens
odödlighet, icke heller någon uppstufvad apparat af de gamla,
ty ehuru jag inga skrankor erkänner för mänskligt vetande
utan är öfvertygad, att sanden utrannsakar allt, äfven Guds hem-
ligheter», att för den djupt skådande tanken evigheten, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
