Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368 BILAGOR.
båda sina moment, det förflutna och det tillkommande, ligger
i det närvarande, så är det likväl säkert, att det blott logiska
beviset, utan egen inre erfarenhet — vetandet utan trons ome-
delbara åskådning —, icke förmår framkalla en lefvande öfver-
tygelse. Långt snarare meddelas denna genom själfva betrak-
telsen eller umgänget med ett sådant lif, och hade jag icke
känt stora män och stora gärningar, så skulle jag till trots
för alla bevis tviflat både om Gud och odödlighet. Därför
är kristendomen så nära bunden vid Kristi person, ty han
stod icke som Moses på andra sidan Jordan och pekade till
ett land, som han blott kände af sagan — >»han lärde icke
som de fariséer och skriftlärde, utan såsom den där maktena
bade». »Din ande vittnar med min ande, att jag hafver evigt
lif», och någon annan trosgrund gifves icke, således icke heller
något bevis för den, som misskänner och förnekar sin egen
andes vittnesbörd — som i odödligheten endast söker en
undflykt, i farans stund, för sin sinnlighet.
Vänta icke heller nu ett bevis, grundadt på psykologiska
fenomen. .. Är intet andligt lif för handen och tro vi icke
detta, så tro vi icke heller Moses och profeterna, långt mindre
en drömgestalt, uppstigen ur undervärlden (Gud som Gud
uppenbarar sig icke utan i den vakne anden). En människo-
ande, som uppsagt sin tjänst hos världen och bereder sig till
flyttning (och. det göra vi ju alla), måste framför allt fråga sig
själf, hvad det är för ett lif han äskar patent uppå. Är det
grundadt i ändligheten och sinnligheten, så måste han evigt
förskräckas och aldrig finna bestånd, ty det elementet bär för-
störelsen uti sig; känner han sig åter rotad i Guds kärlek,
känner han denna lefvande uti sig, mäktig att med uppoffring
af egna böjelser och begär fullgöra hans vilja, och känner han,
att denna kärlek redan här ligger i grunden af hans lif, så säger
vår frälsare: »Den som hafver, honom skall varda gifvet>, och
»Den som hafver evigt lif, honom skall jag uppväcka på den
yttersta dagen», d. ä. gifva en för hans inre lif passande verk-
ningssfär. »Gud är väl ingen dåre», säger den kärlekssälle
Anselm af Canterbury, »och förgör en varelse, som han skapat
till sin afbild», och Fritz Stolberg i evighetens åsyn: »Jag älskar,
därför är jag odödlig». — Detta tills vidare om odödlighetens
visshet; om dess tillstånd en annan gång, jämte era öfriga
frågor; omkring mig vimlar en sådan svärm af tankar i detta
ämne, att jag nu omöjligen kan reda dem och skulle i ögon-
blicket börja en hel bok om detta ämne, om icke mina öfriga
planer och göromål därigenom lede intrång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
