Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREF FRÅN BÖKLIN TILL FREDRIKA BREMER. 375
Du frågade mig en gång, om jag icke kände mig tryckt
under föreställningen och åsynen af en oändlig världsbyggnad;
och verkligen förekom jag mig ofta själf som en suckande
vålnad djupt i grafven under den eviges härliga tempel, och
dessa otaliga himlaljus i ett oändligt fjärran verkade som sam-
vetsstyng på den tryckte anden; men i klarare stunder voro
de mig lika många vinkar af min evige genius, som genom
dem ser ned till sitt bäfvande embryo. Samma verkan har
hvarje kraftig blick öfver tiden; den vill sönderspränga det
bäfvande jordelifvet, och jag måste bekänna, att jag ofta för-
skräcks för mina egna tankar.
O, min trogna syster, förlåt mig, om jag famlar som ett
barn, jag skymtar stjärnbilder, som ännu aldrig varit antydda
på forskningens himlakarta; ditt pris förtjänar mera klarhet
och evidens, och den skall, med Guds hjälp, ej uteblifva.
Din Bror.
5.
Kristianstad d. 16 september 1833.
— — — Du har åtskilliga gånger frågat, hvad som egent-
ligen föranlåtit mig att antaga en preexistens. Jag kunde helt
simpelt svara: emedan jag icke tror på katolikens absoluta trans-
substantiation. Öfvergången från ett absolut intet till ett något
är en tanke, som söndersliter sig själf Själfva synden har
ingen absolut början; satan är, såsom negativ princip, latent
och bunden i själfva gudomligheten. | :
Om preexistensens verklighet kan således icke bli någon
fråga, det kan blott frågas, huru den är beskaffad; om det
tillkommande hvilar i det förflutna eller närvarande som blott
möjlighet eller frö och utvecklas därur efter en inre lag. Men
hvad är lag? Är han icke gifven i ett medvetande, i ett för-
nuft, så är han en blind slump; men är han gifven i ett med-
vetande förnuft (ande), så är hvarje timlighetens frö öfver-
skyggadt af sitt utvecklande begrepp, som i Gud varit, hvad
han är, och blifver — en lefvande ande. 5
Anden nedstiger i ändligheten, heter det; detta bör icke
fattas så, som lämnade han sin plats i himmeln (denna marche-
route, som poeterna utstaka för änglarne vid deras besök, är
ingenting mindre än sinnrik), utan han låter sig förnimmas
(fattas, födas) i ändligheten och råkar först genom fallet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
