Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374 BILAGOR.
Söndag [3 Febr. 1833].
Gud är evig, d. v. s. allt hvad som utvecklar sig i tiden
är till i hans medvetande såsom en verklig närvaro; ingenting
är för honom försvunnet eller tillkommande; det vi kalla det
förflutna och tillkommande har för honom samma verklighet
som det närvarande; endast så är en historia, en försyn möjlig
— en närvaro, som icke innehåller det förflutna så väl som det
tillkommande, är blott apparent.
Andarne äro den eviges tankar, och det är associationen
i dessa tankar vi kalla tid och rum, emedan vi icke kunna
tänka oss sammanhanget dem emellan annorlunda än såsom
en succession eller samvaro. — Guds tankar äro icke blotta
föreställningar, icke minnen, icke sinnebilder, icke föresatser
eller önskningar, utan de hafva i honom ett evigt, ett själf-
ständigt lif, äfven när vi måste erfara det såsom blott straffande
eller dömande. Så äro de hvar för sig, så väl som alla till-
samman, en total värld, en fullständig uppenbarelse af honom
och lika eviga som han.
»Huru äst du af himmelen fallen, du sköna morgonstjärna»?
Från den stunden visar människoanden den underbara motsatsen,
att hafva glömt sig, att nedsjunken under tiden och skapelsen
icke mera känna sig själf hvarken i det förflutna eller tillkom-
mande, att vara Guds lefvande begrepp och likväl ett stoftets
barn, som sällan och blott i lifvets klarare ögonblick ser sin
genius vinka sig som en aflägsen stjärna; ty denne genius är
vår sanne ande, och när bibel och kyrka lära, att Guds ande
straffar, väcker och leder oss, så är det genom detta hans
lefvande begrepp, som han verkar uti oss. Mer än en genius
har människan ej (all dualism är blott apparent); han skulle
då vara tänkt af tvenne stridande intelligenser, men så kan
det icke vara, utan de demoner, som utveckla sig i män-
niskans ande, äro verkligen ingenting annat än de förställda
dragen af hans egen genius, som marterar sig själf, i det han
syndar, liksom t. ex. själen i en tygellös vrede; men bestode
icke hennes verkliga genius härunder i sin obefläckade renhet,
så vore en sådan bestraffning icke tänkbar, som är en tydlig
reaktion af honom, liksom smärtan är en reaktion af organis-
mens sundhet; och när denna reaktion upphör, följer döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
