Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREF FRÅN BÖKLIN TILL FREDRIKA BREMER: 371
dogmatik (på protesten när) är en tradition från den ursprung-
liga kyrkan. Att traditionen fäster sig vid det skrifna ordet
ändrar dess väsen lika litet, som: där den finnes fästad vid
andra organer, t. ex. konsten, ritualen, stadgar, språk, seder
och begrepp 90. sS. V: Skillnaden ligger endast i organets be-
skaffenhet. I detta afseende kan man väl säga, att det skrifna
ordet är af organerna det trognaste — hvarför det också i
alla tider, jämte sakramenterna, företrädesvis hålles för ett
nådemedel. Men också finna vi, där kyrkan kommer till
själfmedveten enhet, att äfven de öfriga organerna där framstå
i skrift.
Tala vi alltså om tradition i allmänhet, skiljer sig lutherska
kyrkan icke i principen från den katolska. Men nu veta vi,
att kristendomen i katolicismen, såsom världseröfrare (ecclesia
militans i eminent mening), sluter sig närmare intill världslifvet,
och har i följd däraf upptagit i sitt lif en oändlig rikedom af
minnen, som den världsfria (väldsbefriande) protestantiska anden
låter affalla och förkastar såsom uppvuxna mera i det hedniska
än det kristliga elementet (att icke här tala om ytterligheterna,
ty då är katolicismen den lättsinnigheten att gifva kyrkans helgd
och auktoritet åt mänskliga fördomar, åsikter eller afsikter, under
namn af traditioner, och protestantismen åter ett skeptiskt raseri
mot all historia). Protestantismen vill icke bibeln, därför att
den är skrifven, utan såsom den af den ursprungliga kyrkan
antagna, och mot alla obehöriga tillblandningar, med heligt
allvar försvarade kristliga traditionen. Att äfven denna tradi-
tion (bibeln) härvid måste undergå den vetenskapliga kritiken
ligger i sakens natur; ty protestantismen är icke, hvad alla
papister så gärna föregifva, rätt och slätt en återgång till det
gamla, med förnekande af ett helt årtusen, utan det är kristen-
domens anda, som fattar sig djupare för en högre uppenbarelse,
enligt en gammal regel för all normal utveckling: 7egrediendo
progredimur (genom återgående går man framåt); ty såsom
periferi och centrum alltid förutsätta hvarandra, så kan intet
lif utveckla sig utan åt båda riktningarna — ju innerligare
koncentration, ju mäktigare explosion. ; S
Denna omständighet, att lifvet (det naturliga så väl som
det andliga) i sin utveckling alltid tar en dubbel riktning, näml.
icke blott åt kronan utan äfven åt roten till, har alldeles förblindat
mången enögd; ty såsom de endast fasthålla den sistnämnda
rörelsen, blinda för den förra, så se de också i den ingenting
annat än återgång, död och upplösning: Däraf kommer också,
att protestantismens (hemliga och uppenbara) fiender satt dess
positiva innehåll i fråga. Hvarför icke lika så väl fråga efter det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
