Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTDRAG UR BÖKLINS ANTECKNINGAR OM FREDRIKA BREMER. 385
roman. Den har därför af kritiken blifvit lämnad någorlunda
oantastad och till och med blifvit erkänd för ett verkligt
konstverk.
Betänkligare blef förhållandet med teckningen >Nina»,
som utkom året efter den sistnämnda. Här framstår författa-
rinnans spekulativa genius ännu tydligare och bestämdare. Men
därvid visar det sig också, att Fredrika ännu icke gjort sig
full reda för sin konst och därmed förenade svårigheter och
faror. Hon kommer i sin spekulativa solvagn än katedern,
än predikstolen, än romanen för nära, och det sista allra far-
ligast; ty här stod romanskolmästaren R[ydqvist] till hands att
fånga och fasthålla henne — visserligen förgäfves; ty när roma-
nen »Nina». skulle agas för sina oarter, förflyktigades hon ur
skolmästarens händer, och agan träffade något, som icke var, ej
heller var påtänkt. Sammaledes: karakteren Nina: hon agades
som ett förfuskadt ideal men är icke något ideal, var icke heller
så menad, men icke desto mindre en särdeles skönt utpräglad
individualitet; hon är helt enkelt ett tragiskt offer för stridiga
kärleksförbindelser, som tvärt emot romanens regel och-vana:
icke eller endast skenbart här kunde förlikas. Och detta sker
synbarligen i den afsikten, att tröstarinnans roll, som är den
egentliga hufvudrollen, skulle sluta spelet med hänvisningen till
en högre värld. ks
Måste »Nina» betraktas som ett ofullkomligt konstverk,
hvilket gärna erkännes och erkändes af förf. själf — hon
skrifver kort före dess utgifvande: »min stackars Nina :skall
visst få många knuffar, när hon kommer ut 1 världen» — så
är det icke, såsom föregifves, den spekulativa tendensen, icke
heller någon brist i karakters- och situationsteckningen, som
därtill är vållande, om än enskilda brister kunna påpekas både
i det ena och andra; utan bristen ligger hufvudsakligen i den
ofullkomliga sammansättningen af de till denna konstart hö-
rande ingredienser, som i »Nina> icke upplösa sig i hvarandra
utan komma utom och efter hvarandra, så att produkten, lik
en omogen frukt, icke har den egna lukten och smaken af sig
själf utan af sina elementer och smakar för starkt än af roman;
än af moral, än af religiös och filosofisk spekulation. Det
skall säkerligen dröja länge, innan en fullmogen frukt af denna
art kan uppvisas. Af sin egen »Nina> lärde. sig Fredrika inse
och besinna sig på dessa svårigheter. Sitt författarskap, säger
hon, kunde och ville hon öfvergifva, om hon därmed intet
godt kunde uträtta; men romaner, sådana som tids[lynne]t
fordrade, kunde och ville hon icke skrifva. Sin ge[nius”] kallelse
S. Adlersparre, Fredrika Bremer. ÖR 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
