Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386 BILAGOR.
kunde hon icke förneka, icke förspilla [den] glädje och frid
hon funnit i det evangeliska lju[set och dess] meddelande.”
I »Grannarne», som först utkom 1837, är den här ofvan
antydda fZinkturen vida fullkomligare och konsten därmed
kommen sin idé ett godt steg närmare. Författarinnans religiöst
spekulativa sinne förnekar sig icke heller här men diskurerar
numera icke utan antager, på konstnärligt vis, en mera objektiv
gestalt, dels i de bottengoda karaktererna, dels i de ljusa
blickarna och den olympiska humorn — bågen i skyn — öfver
de visserligen något starkt brusande och skummande romantiska
kaskaderna. Dessa äro nämligen mera effektfullt än betydnings-
fullt anlagda. Att hufvudsakligen från denna sida bedöma
teckningen vore att förspilla dess skönaste konstvärde — att
kasta ut barnet med lögvattnet — emedan det romantiska
partiet just är dess svagare sida. |
»Grannarne» skrefs i Norge, där förf. vistades i nära två
års tid, från hösten 1835 till samma tid 1837, hos grefvinnan
fru Stina Sommerbhjelm på Tomb vid Moss. Däri landet fann
hon för sig, i synnerhet hos äldre och högbornare familjer,
många kvarlefvande minnen af den gammaldags nordiska tonen
i seder och huslighet. Om gamla familjers patriarkaliska
egenheter hade fru Stina själf en god skatt af traditioner, sam-
lade efter far: och mormödrar, berättelser från de gamla
»Mössornas» tid. Sådant anslog förträffligt Eredrikas tecknare-
talang, och i denna jordmån föll fröet till »Grannarne>.
Ursprungligen hade denna teckning intet annat syftemål
än den mycket omtyckta »Familjen H.» Fredrika behöfde
förströelse under nya sorger. Men af den starkare jordmånen
blef plantan starkare. Hufvudpersonen, Ma chére mére, antog
gestalten af en kolossal nordisk tidsbild. Kostymen kan synas
något karikatyrartad men bäres af den friborna kraften med
full värdighet, såsom en nästan oundgänglig prydnad. Ma chére
mére med sin förträffliga omgifning är redan i sig ett erkändt
konstverk af första rangen — men för utvecklingen af denna
karakter behöfdes en storm och för husmodern en storm inom-
hus. Brytningen kom, och därmed var teckningen inne på
romanens område. Modern måste, för att skydda sin och husets
heder, förbanna, d. v. s. förkasta... sin vanartige och obän-
dige son. Efter svåra slitningar tar dock blodsbandet ut sin rätt,
och behofvet af försoning kännes å ömse sidor allt starkare. För-
soningen inträder, och därmed är saken klar med modern —
" Utspilldt bläck har på några ställen gjort nu anförda mening
oläslig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
