- Project Runeberg -  Fredrika Bremer : biografisk studie / Senare delen /
388

[MARC] Author: Sophie Adlersparre, Sigrid Leijonhufvud
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

388 BILAGOR.

hjärta, det är af hennes bättre öfvertygelse; ty hon insåg väl,
att den sant försonande och andebefriande kärleken måste vara
af helt annan art och källa, än den hon här tecknat. Hon
begrep nu tydligare, hvad hennes konst ville och af henne
fordrade, och däröfver gladde hon sig mer än öfver alla bifalls-
röster från fjärran och när.

Samma idé, som föresväfvade förf. vid teckningen af Bruno
och Serena — idéen om kärleken [såsom] frälsaremakt —, bearbe-
tades af henne vid samma tid i en annan dikt, kallad »Trälin-
nan». Här hade Fredrika tått sitt hjärta i handen och verkligen
genomfört sin konst, sin andliga erotik, på ett rätt intagande
sätt. Det var en saga från kristendomens morgongryning här
i Norden, dramatiserad i två akter. Det gryende människomed-
vetandet yttrar sig å ena sidan i trälinnans bitterhet öfver sitt
släktes förnedring, i afund och hat till alla företräden, å andra
sidan i prinsessan Frids orubbliga kärlek och deltagande för
sin barndomsvän i hennes förgiftade sinnestillstånd. Kumba
rasar emot Frids lif, men Frids kärlek löser henne ur förtroll-
ningen och försonar henne med allfaderns skickelse. Pjesen
behöfde någon omarbetning och utkom först 1840.

I de påföljande årens teckningar har äfven den romantiska
springådern betydligt lugnat och klarat sig och därigenom för-
fattarinnans egendomliga konstgenius blifvit, både för henne och
för hennes af romangriller oförvillade läsare, bestämdare och
tydligare. Vi hafva för oss ett rikt, och, det må väl sägas,
lärorikt galleri af familjegrupper och personligheter, i hvarje-
handa lägen och förhållanden. De bilda och röra sig, icke
såsom i romanen efter något bestämdt mål utan till utseendet
tillfälligt som himmelns skyar, d. v. s. i den dager, konst-
närinnan vill hafva dem.

Rörelse- och lifsanden (spiritus motor) i dessa grup-
peringar är kärleken — framför allt kärleken. Därutinnan
likna de våra vanliga romaner; kärleken är vår vanliga roman-
väfvare; men romanen väfver han efter mönster, efter någon
förutsatt idé, och är konstens tjänare, utan egna idéer eller
tendenser. Vanligen är han också endast naturlig, psykisk
(Psykes Amor) lidelse, tycke, goetheska frändskaper, 0. s. V.
Fredrika Bremer har lossat bindeln på sin väfvare och låtit
honom se fritt öfver den — kärleken är själf konstnären och
hans konst en väfnad af fria personliga förbindelser — endast
i sådana är han sann och verklig. Fredrika tecknade helst
karakterer, allra helst kvinnliga — åtminstone dessa med mera
förfarenhet —, men karakterer kunna endast tecknas i och med
sina personliga förbindelser. Af dessa äro kärleksförbindelserna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:06:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frbremer/2/0406.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free