Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390 BILAGOR.
för konsten eller filosofien. I den lilla minnesskriften finna vi
den norska naturens storartade och egendomliga scenerier, och
i nära sammanhang därmed den norska folkandens urgamla
drömmar och föreställningar om hvarjehanda naturandar —
dragen af den norska naturpoesien — med naiv och sinnrik
konst inväfda i hennes saga om Harald och Susanna.
Samma sida af mill Bremers konstsinne återfinna vii
hennes senare teckning, kallad »I Dalarne» (1845). Landets
seder och vackra minnen, dess mnatur- och folkpoesi äro
likaså här uppfattade med sant poetiskt sinne och inväfda med
den sköna teckningen af folk- och familjelifvet till en äkta
fosterländsk tafla. En kvinna är äfven här företrädesvis fram-
hållen; men den femtonåriga Siri synes icke vara ämnad till
någon vanlig människa, till någon kvinna af hvardagslifvet.
Hon är snarare ett naturpoesiens barn och förmodligen något
besläktad med förf:s egen barndomsande. Om Fredrikas lifliga
sinne för naturen och naturbetraktelse vittna för öfrigt en
mängd naturbeskrifningar ur hennes bref och reseminnen. Dessa
beskrifningar äro sällan ren reflexion men icke heller dikt
utan poetisk uppfattning, nämligen så, att hon gärna försänker
sig i naturandens hades och drömmer hans egna drömmar.
Hvarhelst hon för någon tid vistades, var hon städse stadd på
utvandringar. Intet blomster på marken, intet djurs beteende,
intet ljud i luften eller skogen, ingen strimma, intet färgspel
på himmeln undgick hennes uppmärksamhet; och därvid låg
merendels ett ljuft leende eller ock, vid åsynen af något lifvets
marter, ett bittert knot på det tankfulla anletet.
Om sistnämnda teckningar, »Strid och Frid» och »I Dalarne»>,
bör för öfrigt anmärkas, att utom ofvan antydda »facer» i annan
riktning Fredrikas konst icke i dem vunnit något egentligt i
utveckling eller stadga. Af någon öfversvinnelig filosofi be-
sväras läsaren väl icke; men däremot synes förf. i slutakterna
hafva gjort en behaglig nigning för sina romanvänner, kanske
något för mycket i den teatraliska stilen. Dock ville vi be
vännerna . icke göra för mycket af dessa nigningar. Ty först
och främst visa Susanna och Harald inga romanartade känne-
tecken, om än författarinnan hastat och fjäskat, ja, till och
med larmat något med stora och små äfventyr för att få sina
älsklingar med det möjligen första bekrönta med sin välför-
tjänta sällhet och välsignelse. Och dessutom har förf. i det
så kallade »Efterordet> till »Strid och frid» tillräckligen för-
klarat, huru hon vill hafva sin konst uppfattad.
’ Här anför Böklin detta »efterord> såsom synnerligen viktigt för
bedömande af Fredrika Bremers konst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
