Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392 BILAGOR.
ännu icke kommet till mognad — 1833 års »Bertha» var
ännu stadd i sin mest lofvande tillväxt. Så tänkte hon
på en större dram — men i- denna kostym kunde en så om-
fattande idé omöjligen intvingas. Slutligen skulle det då blifva
en roman-och kallas »Aurora». Med romanbegreppet togs då
icke så noga, ty med den egentliga romanpubliken hade Fredrika
redan uppsagt sig. Dock ville hon hafva sin sociala kvinna
tecknad äfven som älskarinna och äkta maka; ty hon ville, att
äktenskapet skall vara för kvinnans skull, likasom för mannens, men
icke kvinnan för äktenskapets skull, så att hon ty förutan skulle
vara för mänskligheten och samfundslifvet utan vikt och värde.”
Men åren gingo — Aurora kom icke — kom aldrig under
detta namn: icke heller så tecknad i ex bild, som hon af be-
gynnelsen var tänkt. Aurora var, liksom Bertha, ett betydnings-
fullt framtidsbarn och behöfde en allvarlig skola. Att Aurora-
idéen likväl städse var vid friskt lif, både i sina religiöst spekula-
tiva och sociala tendenser, visar sig tydligt nog i hela serien
af Fredrika Bremers älsklingskarakterer, från Susanna 1840
och »Dagbokens» Sophia 1843 till Hertha 1856 och den härligt
tänkta och tecknade Rosa i »Fader och dotter» 1858. De äro
alla facer af samma idé, men totalbilden fick konstnärinnan
icke här färdig -— tiden skall göra’t.
Aurora-idéens mest glänsande facer äro Hertha och Rosa,
den ena i social, den andra i huslig och religiös syftning. I
afseende på själfva konsten må dock medgifvas, att teckningens
lugn äfven här störes med: en och annan äfventyrlighet i det
romaneska maneret.
Af ofvan anförda bref 1843, och många andra om kvinnans
ställning och bestämmelse i samhällslifvet, synes klart, att Hertha
icke kan, såsom det i den tiden utbasunades, vara skrifven i
den förflugna afsikten att därmed imponera i någon partikulär
lagstiftningsfråga vid riksdagen. Sådant öfverensstämmer åtmin-
stone icke med Fredrika Bremers sinne. - Af sin på sant dotter-
ligt vis vunna myndighet som kvinna gör Hertha intet bruk,
intet väsen — det är något helt annat, som ligger henne på
hjärtat. Förf. skrifver Sthlm d. 15 mars fögfgrE
Detta låter ju helt oskyldigt: det visar åtminstone inga
tecken till anläggning på riksdagen, eller till den »okvinnliga
förflugenhet och det konstens vanhelgande», hvarom några tid-
ningar och snedögda domare i den tiden larmade. — I detta
och flera påföljande bref s. å. betecknar förf. sin Hertha helt
1 Här hänvisar Böklin till Fredrika Bremers bref, Sthlm 24 mars
1843 (se ofvan d. 2,-s. 22—23, 196).
> Se ofvan d. 2, s. 200, 214.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
