Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Den väpnade freden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
FREDSRÖRELSEN PÅ 1890-TALET.
makt, tror jag, kan i detta ögonblick med fog misstänkas
för att vilja rubba freden inom Europa men samtidigt
fruktar hvarje europeisk makt sina grannar. Att häri
ligger en ödesdiger själfmotsägelse, är ovederläggligt; och
det är denna själfmotsägelse, som i praktiken tagit form
af den militärskruf utan ända, som vi alla känna, och som,
efter hvad vi ha sett, nu till och med börjat väcka
allvarsamma betänkligheter äfven hos dem, hvilka själfva
vrida kring den.
-
Den nuvarande situationen oändliga rustningar, till
fredens bevarande ger anledning till uppkastande af
två frågor, af hvilka vi vilja skärskåda den ena här, medan
vi spara den andra till denna lilla boks slutkapitel.
Den första frågan är denna: är detta sätt att söka
bevara freden ett effektivt sätt, för det till det åsyftade
målet? För så vidt som den gäller ett eventuellt krig
mellan två eller flera stormakter, måste denna fråga efter
hvad jag kan finna, besvaras med ja. J. v. Blochs förut
omnämda stora arbete går egentligen blott ut på att visa,
att det framtida kriget mellan de europeiska stormakterna,
som så länge hägrat som en skräckbild för oss, i praktiken
är omöjligt att värkställa. Han söker härvidlag först
göra gällande, att den höjd de stora ländernas rustningar
nu nått redan gjort dem oanvändbara. Krigsmaskinen, säger
han, är för stor, den kan icke sättas i rörelse; i det
ögonblick man vill använda den, kommer det att visa sig, att
den ej kan fungera. Utan att inlåta mig på författarens
bevis för denna sats, hvilket jag icke är kompetent att
bedöma, förefaller det mig dock, som om han ur detta
förhållande dess riktighet alltså tills vidare obestridd
drager en något oriktig slutsats. Om krigsmaskineriet
är för stort att kunna sättas i rörelse i sin helhet, så
behöfver detta väl ej medföra annat eller mera, än att man
vid behof får nöjas med att mobilisera en del däraf. Och
den rätta slutsatsen blir då endast den, att stormakterna
i sina rustningar redan nu skjutit öfver målet, och att de
utan att äfventyra sin säkerhet skulle kunna draga in en
del af dem. Jag syftar här icke på den möjligheten, att de
alla enligt gemensam öfverenskommelse, efter samma
måttstock och på samma tid skulle kunna reducera sina
militära utgifter detta är en sak alldeles för sig
-
――
-
utan
hvar och en af stormakterna skulle oberoende af de andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
