Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Fredssaken inför regeringarna - C. Konferensen i Haag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
FREDSRÖRELSEN PÅ 1890-TALET.
Sedan konventionen i Haag afslöts har man i
tidningar och broschyrer ropat ack och ve öfver hur litet
den uträttat. Detta i synnerhet från de håll, som allt från
början varit motståndare till hela konferensen. Det har
regnat ned öfver »de s. k. freds vännerna» medlidsamt hån
öfver deras så sorgligt grusade förhoppningar; i synnerhet
den omständigheten, att frågan om inskränkning i
rustningarna, hvilken stod först på programmet, alldeles
förföll, har ansetts såsom en dödsstöt åt utopisternas
förväntningar. Den gamle nationalekonomen A. Schäffle
summerar i en artikel om »Fredskonferensen i Haag»*)__sitt
omdöme om konferensens resultat i följande ord: »
Konventionens hufvudbetydelse måste anses ligga däri, att den
sparade tsaren ett fiasko. Och det skedde ju för den kära
fredens skull! I det hela efterlämnar konferensen i Haag
äfven för det viktigaste förhandlingsämnets del det intryck,
att än en gång det gamla parturiunt montes**) har
besannats.»
Fredsvännerna själfva ha emellertid genomgående varit
mycket nöjda med sin »råtta», och eftersom tiden gick
och deras omdöme hunnit stadga sig, har deras belåtenhet
snarare stigit än minskats. Att det genom denna
konferens skulle bli allvar af med afväpning eller ens ett
afbrott i rustningarna, har ingen fredsvän i värkligheten
trott, så att denna saks behandling har ej kunnat bereda
dem någon missräkning. Och hvad skiljedomsfrågan angår,
hvilken för dem var den enda viktiga, ha säkerligen de
allra flästa känt sina djärfvaste förhoppningar öfverträffade
genom upprättandet af den permanenta
skiljedomsinstitutionen. Visserligen skulle deras tillfredsställelse varit än
större, om konferensen hade antagit det ryska förslaget
om att göra anlitandet af skiljedom obligatoriskt i vissa
särskilt uppräknade fall; kännedomen om att detta endast
hindrades genom Tysklands bestämda motstånd, är
emellertid ägnad att väcka förhoppningar, att de andra
staterna genom särtraktater skola i denna punkt förbättra
konventionen. Det som för fredsvännerna allramäst
innebär goda löften för framtiden är det tillfälle, som genom
Haagerkonventionen erbjudes de enskilda staterna att
*) I Zeitschrift für die gesammte Staatswissenschaft, Tübingen.
**) » Bärget födde en råtta.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
