Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Fredssaken inför regeringarna - C. Konferensen i Haag - 7. Slutbetraktelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLUTBETRAKTELSER.
45
direkt på dess grundval afsluta särskilda
skiljedomstraktater, lämpade efter hvars och ens särskilda behof.
Fredsvännerna tro på den naturliga utvecklingen och
de veta, att denna väg är säker, men äfven att den är
långsam. De äro också af den öfvertygelsen, att med
konventionen i Haag deras sak gjort ett afgjort steg
framåt, ett steg, som å ena sidan ej är så stort att det
innebär någon fara för reaktion, men å andra sidan stort
nog att låta dem se framåt i det började nya århundradet
med mycket mera tillförsikt och mycket gladare
förhoppningar, än de ännu för några år sedan kunde drömma om.
7. Slutbetraktelser.
Sedan vi nu undersökt, hur långt fredsrörelsen i
närvarande ögonblick faktiskt och praktiskt hunnit,
återkomma vi till den fråga, som vi i kapitlet om den väpnade
freden uppställt, nämligen om det finnes något medel till
fredens bevarande, som innebär skydd äfven för de små
staterna, och som dessutom för alla, stora och små, ställer
sig billigare än det nuvarande halfva krigstillståndet.
Om vi taga vår utgångspunkt i Haagerkonferensen,
som ju har större betydelse och räckvidd än något som
ännu förekommit i fredsrörelsens annaler, finna vi där två
uppslag. Först är det skiljedomsfrågan, hvilken
konferensen bringar ett väsentligt steg längre fram mot sin
lösning genom organiserandet af den permanenta
skiljedomstolen. Visserligen lyckades det ej denna konferens att
göra användandet af skiljedom obligatoriskt ens i
specificerade fall, men i konventionens § 19 »förbehålla sig›
makterna att hvar för sig genom särskilda traktater för sin
del göra den nya institutionens användande obligatoriskt
i den utsträckning, som vederbörande stater finna vara
lämplig. Och vi ha sett att frågan om en sådan särskild
traktat mellan Frankrike och England ånyo väckts till lif;
på grund af de underhandlingar som redan ägt rum
beträffande en sådan plan, är det tillåtet att hoppas, att den
nu kan bli värklighet, och likaledes att den, såsom förut
var meningen, kan komma att omfatta äfven Förenta sta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
