Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Slutbetraktelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLUTBETRAKTELSER.
47
undertecknat och ratificerat konventionen i Haag. Om
man härvidlag skulle finna det riskabelt att ännu gå så
långt, som skett i den italiensk-argentinska
skiljedomstraktaten, hvilket naturligtvis alltid är målet, så kunde man
taga som exempel den engelsk-amerikanska traktaten.
Hvad två makter som England och Förenta staterna finna
sig kunna vedervåga, det kan för små stater aldrig
medföra någon risk, men väl den allra största fördel. Hvad
en liten stat ytterst har att frukta af en stormakt, är
just » territoriella tvistigheter »; och kan den lilla staten
lyckas tillförsäkra sig, att en stormakt, innan den finge
» annektera» eller » taga i pant» - eller hur nu den officiella
frasen lyder något den lilla statens landområde, vore
tvungen att åtminstone först vara med om en utredning
af frågan på judiciell väg, så skulle detta bjuda det lilla
landet den största trygghet det öfverhufvud kan uppnå,
tills den dag kommer, då både för de stora och de små
staterna afväpning kan äga rum.
-
-
–
För stormakterna sins emellan är skiljedomsutvägen
hufvudsakligen ett medel att i lugn och ro få använda
sina stora hjälpkällor till sin andliga och materiella
förkofran och det är vackert så! men för de små
staterna är den ett lifsvillkor; därför åligger det också i
första rummet dem att genom flitigt begagnande göra
denna väg jämn och bekväm. Detta och endast detta är
i framtiden de små staternas världspolitik; må de börja
den hällre i dag än i morgon.
Ännu en sak återstår att omnämna. I
Haagerkonventionens § 27 står, att ifall en akut strid hotar att
utbryta mellan två eller flera stater, signatärmakterna anse
det såsom en plikt att påminna dessa om, att den
permanenta skiljedomstolen står till deras tjänst. Redan på
själfva konferensen var man uppmärksam på, att denna
bestämmelse sannolikt skulle bli af en ganska platonisk
art, ifall den omtalade plikten ej ålades någon särskild
stat eller institution. Man tänkte först på den i förening
med skiljedomstolen upprättade byrån i Haag eller dennas
generalsekreterare, hvilken det då skulle åläggas att vid
lämplig tidpunkt sända en skrifvelse af en bestämd, en
gång för alla antagen form till de stridande makterna.
Detta befanns emellertid af många skäl vara en omöjlig
utväg. Då framkastades från nordamerikanskt håll tanken,
att denna plikt kanske kunde åläggas neutrala stater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
