Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karain: ett minne - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
grant utstyrd skara, med brokigt färgade, rutiga saron-
ger, röda turbaner, vita jackor och broderier; med glän-
sande svärdsskidor, guldringar, amuletter, armband,
lansspetsar och juvelprydda vapenfästen. De hade en
självständig hållning, beslutsam blick, ett tillbakadraget
sätt. Det är som om vi allt ännu kunde höra deras
mjuka röster tala om strider, resor och rymningar; de
skröto med behärskning och skämtade lugnt, ibland i
dämpat mummel rosande sitt eget värde eller vår fri-
kostighet; ibland beprisande sin härskares dygder med
uppriktig entusiasm. Vi minnas deras ansikten, ögon,
röster; vi se igen för oss glansen av silke och metall;
vi höra det sorlande ljudet från den lysande, festliga, kri-
giska skaran; och vi tycka oss känna trycket av vänliga
bruna händer, som efter ett kort grepp åter läggas nt
vila på ett ciselerat svärdsfäste. De voro Karains folk —
hans hängivna anhängare. Deras rörelser berodde av
hans ord; de läste sina tankar i hans ögon, han viskade
vårdslöst till dem om liv och om död, och de mottogo
hans befallningar med ödmjukhet, som om de varit
ödets gåvor. De voro alla fria män, och då de talade
till honom sade de »Er slav». Där han gick fram dogo
rösterna ut, som om tystnaden skulle ha bevakat hans
vandring; skygga viskningar följde honom åt. De kal-
lade honom sin krigshövding. Han var härskare över tre
byar, vilka lågo på en liten slätt; en obetydlig besittning
— ett litet, erövrat stycke jord som, format likt en halv-
måne, låg okänt mellan kullarna och havet.
Från däcket av vår skonare, som låg för ankar mitt
på viken, uppdrog han med en teatralisk åtbörd om-
kretsen för hela sitt rike. Den stora gesten tycktes skjuta
undan kullarnas naggiga linje och utvidgade området
till någonting så vidsträckt och obestämt, att det för ett
ögonblick föreföll begränsat endast av himlen. Och det
var verkligen, när man betraktade stället, som låg in-
stängt av havet och avskilt på landsidan genom tvär-
branta, stupande berg, svårt att tro på tillvaron av något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
