Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karain: ett minne - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
grannrike. Det var tyst, helt för sig, okänt och fullt av
ett egenartat liv, vars hemliga yttringar väckte en skräm-
mande känsla av isolering, ett liv som syntes oändligt
tomt på allt som kunde egga tanken, uppröra hjärtat,
eller påminna om dagarnas olycksbådande följd. De
tycktes oss vara ett land utan minnen, utan ånger, utan
hopp; ett land där ingenting kunde överleva den annal-
kande natten, och där var soluppgång, lik en ny och strå-
lande skapelseakt, var utan samband med kväll och med
morgon.
Karain visade med sin hand över landet. »Allt mitt!»
Han stötte i däcket med sin långa stav, och dess gyllne
fäste blixtrade likt en fallande stjärna. En gammal, tyst
man, i rikt broderad, svart jacka, som stod tätt bakom
hövdingen, var den enda av alla malajerna som icke med
blicken följde den befallande åtbörden. Han höjde ej
ens sina ögonlock. Han böjde på huvudet bakom sin
herre, och uppbar, utan att darra, över hans högra axel
en lång klinga i silverskida. Han var där i tjänsteut-
övning, och icke av nyfikenhet, och han såg ut att vara
trött, men icke av ålder, utan emedan han bar på någon
tyngande hemlighet. Karain stod stolt och stark; hän
hade intagit en värdig hållning och andades lugnt.
Det var vårt första besök, och vi blickade oss nyfiket
omkring.
Viken liknade ett bottenlöst djup av intensivt ljus. Den
cirkelformiga vattenytan återspeglade en strålande him-
mel, och stränderna, vilka omslöto den, bildade en oge-
nomskinlig ring av jord, som flöt uti en genomskinlig,
blå tomhet. Kullarna, purpurröda och förbrända, av-
tecknade sig i tunga massor mot himlen; deras toppar
tycktes förtona i en färgdallring som påminde om en
uppstigande ånga; deras branta sidor voro genomskurna
av gröna, smala klyftor; vid deras fot lågo risfält, pisang-
odlingar och gula sandbankar. En ström slingrade sig
emellan allt detta, och liknade med sitt buktiga lopp en
tråd som fallit. Grupper av fruktträd utmärkte byarna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
