- Project Runeberg -  Fredlösa historier /
19

(1924) [MARC] [MARC] Author: Joseph Conrad Translator: Karin Hirn With: Yrjö Hirn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karain: ett minne - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

19

Mindanas, där vi jämförelsevis lugnt kunde bryta de la-
gar, som förbjödo försäljning av eldvapen och ammu-
nition åt infödingar. Hur det skulle gått med oss om en
av de lata ’spanska kanonbåtarna plötsligt galvaniserats
till liv, det oroade oss icke då vi en gång voro inne i vi-
ken — så fullständigt tycktes den ligga utanför den öv-
riga världens räckvidd. Dessutom voro vi på den tiden
inbillningsrika nog, för att med ett slags glatt jämn-
mod motse möjligheten att bli hängda någonstädes utan-
för de diplomatiska föreställningarnas räckvidd. Vad
Karain beträffar, så var han naturligtvis utsatt för det-
samma som vi andra — att misslyckas och att dö; men
han ägde en egen talang att med sitt uppträdande väcka
illusionen om en aldrig trytande framgång. Han föreföll
alltför påtaglig, alltför behövlig här, alltför mycket ett
nödvändigt villkor för sitt lands och sitt folks existens,
för att han skulle kunna förgöras av någonting mindre
än en jordbävning. Han var sammanfattningen av ra-
sens och landets — det eldiga livets och den tropiska
naturens — elementära kraft. Han besatt deras ymniga
styrka, deras fascination; och lik dem bar han fröet till
undergång inom sig.

Under många senare besök lärde vi oss väl känna hans
skådeplats — kullarnas purpurröda halvcirkel, de smärta
träden som lutade sig över husen, de gula sandbankarna
och klyftornas nedströmmande grönska. Hela denna
omgivning ägde den råa och brokiga färgen, de nästan
alltför påtagliga effekterna, och den misstänkliga orör-
ligheten hos en målad scendekoration, och den under-
stödde med sina verkningar så förträffligt den häpnads-
väckande skådespelarkonst, som han utvecklade i sitt
uppträdande, att hela den övriga världen tycktes försvin-
na inför intrycket av denna praktfulla teater. Det kunde
ej finnas någonting där utanför. Det var som om jorden
skulle fortsatt med att svänga omkring, och lämnat denna
lilla bit ensam för sig i rymden. Karain såg ut att vara
fullkomligt isolerad från allting, utom från solskenet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 14 15:27:30 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fredlosa/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free