Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karain: ett minne - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
icke kunde stå ut med att vara ensam. »Till och med
när han äter eller sover står en stark och beväpnad man
på vakt hos honom>, sade de. Det fanns verkligen alltid
en man i hans närhet. Men våra sagesmän hade icke en
aning om den följeslagarens styrka eller vapen, vilka
voro förskräckande och spöklika. Vi kommo underfund
därmed, men först längre fram, efter det vi hört Karains
historia. Dessförinnan märkte vi emellertid ofta, att han
även under de viktigaste underhandlingar plötsligt ryckte
till, avbröt samtalet, och med en hastig rörelse sträckte
sin arm bakåt, för att förvissa sig om att hans gamle
svärdbärare stod där. Den gamle, trötte och otillgäng-
lige mannen var alltid där. Han delade Karains föda,
hans vila, hans tankar; han kände hans planer, han be-
varade hans hemligheter. Oberörd av hans oro, utan en
min eller rörelse, mumlade han i lugnande ton några
svåruppfångade ord över sin härskares huvud.
Det var endast ombord på vår skonare, då han var
uteslutande omgiven av vita ansikten, och av främmande
föremål och ljud, som Karain tyckes glömma den besyn-
nerliga anfäktelse, som lik en svart tråd slingrade sig
genom pompen och ståten i hans offentliga liv. Vi be-
mötte honom om natten på ett fritt och ogenerat sätt,
men vi avhöllo oss likväl från att klappa honom på ryg-
gen — ty det finns friheter man icke får tillåta sig med
en malaj. Vid dessa tillfällen ansåg han själv att han
endast var en privat gentleman, som kom på besök till
sina vänner, vilka enligt hans mening voro av lika god
härkomst som han själv. Jag tror t. o. m. att han till
det sista betraktade oss som regeringens utskickade, hem-
liga tjänstemän, vilka genom sin olagliga affär befräm-
jade några stora och statskloka planer. Alla våra pro-
tester och förnekanden voro gagnlösa. Han endast små-
log med diskret artighet och gjorde frågor om vår drott-
ning. Varje besök började med samma konversation,
och han kunde aldrig få höra nog: han fascinerades av
tanken på en monark, vars spiras skugga sträckte sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
