Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karain: ett minne - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
från den yttersta västern över land och hav, långt förbi
den lilla handsbredd av jord han erövrat. Han mång-
dubblade sina frågor, han ville veta mer och ytterligare
mer om den underbara drottning, vars namn han städse
nämnde med ridderlig respekt och med hängiven bävan!
Längre fram, efter det vi fått veta att han var son til
en kvinna, som för många år se’n regerat en liten Bugi-
stat, började vi misstänka, att minnet av hans mor (vil-
ken han alltid omtalade med stor entusiasm) på något
sätt blandade sig med hans föreställningar om den drott-
ning, som han kallade Stor, Oövervinnelig, From och
Framgångsrik. För att kunna tillfredsställa hans hung-
rande vetgirighet nödgades vi till slut uppfinna detaljer,
och det må förlåtas vår lojalitet, om vi så vitt möjligt
lämpade dem efter hans upphöjda och glänsande ideal.
Medan vi samtalade smög natten sig över oss, över det
tysta skeppet, över det sovande landet och över det aldrig
vilande havet, som dånade mot skären längs yttre sidan
av viken. Hans roddare, två pålitliga män, sovo i kano-
ten nedanför fallrepstrappan. Den gamle förtrogne lu-
tade sig, fri från sin tjänstgöring, dåsigt hopkrupen mot
kajutans dörr. Karain satt lugn och obesvärad i en län-
stol av trä, under den sakta svängande lampan, med en
cigarr mellan sina mörka fingrar och framför sig ctt
glas lemonad. Dess fräsande roade honom; men efter en
klunk eller två sköt han glaset åt sidan och bad med en
artig sväng på sin hand om en ny flaska. Han gjorde
av med vårt lilla förråd, men det unnade vi honom gärna,
ty när han väl kommit i farten, talade han alltid väl.
Han måtte på sin tid ha varit ett stort lejon bland Bugi-
neserna — när vi kände honom, var han ej längre ung,
men även då var hans dräkt alltid klanderfri och hans
hår omsorgsfullt färgat till ljusbrunt. Den lugna värdig-
heten i hans hållning förvandlade skonarens skumma
kabyss till en audienssal. Han talade med ironiskt och
melankoliskt skarpsinne om öns inre politik. Han hade
rest mycket, lidit mycket, intrigerat och stritt. Han kän-
TRE INET RN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
