Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karain: ett minne - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
någonting livlöst, såsom en del av vår väns galaapparat
— lik det svärd han hade i sin vård, eller den frans-
prydda, vida parasoll, som bars i parad vid officiella
processioner. Karain besökte oss icke under aftonen, så-
som han förr brukat. Ett bud med hälsningar och en
gåva, bestående av frukt och grönsaker, emottogo vi lik-
väl innan solen gick ned. Vår vän betalade oss som en
bankir, men behandlade oss som en furste. Vi sutto
uppe till midnatt och väntade honom. Under akterdäck
klinkade den skäggige Jackson på en gammal guitarr,
och sjöng spanska kärlekssånger med en avskyvärd bryt-
ning, medan unge Hollis och jag uppe på däck spelade
ett parti schack vid skenet av en lastrumslykta. Karain
visade sig icke. Följande dag voro vi ivrigt upptagna
med att lossa, och vi fingo veta att Rajahn ej mådde väl.
Den väntade inbjudningen att besöka honom hördes ej
av. Vi skickade vänliga hälsningar, men, då vi fruktade
att störa något hemligt rådslag, stannade vi ombord.
Tidigt den tredje dagen hade vi fört i land allt vårt krut
och alla våra bössor och likaså en sexpunds kanon, vil-
ken vi tillsammans bekostat för att skänka vår vän. Efter
middagen var det kvävande hett. Svarta skyar stucko
sina trasiga kanter upp över kullarna, och osynliga åsk-
byar jagade utanför klippreven, tjutande likt vilda djur.
Vi gjorde skonaren färdig för sjön, i avsikt att bryta
upp vid daggryningen följande morgon. En obarmhär-
tig sol gassade hela dagen ned över viken, blek och
brännande, som vitglödgat järn. Ingenting rörde sig på
land. Stranden var tom, byarna sågo övergivna ut; trä-
den stodo i orörliga klungor — som om de varit må-
lade; den vita röken från någon osynlig eld bredde sig
lågt ut över stränderna, lik en sjunkande dimma. Sent
mot natten anlände tre av Karains främste män, klädda
i sina bästa dräkter, och väpnade till tänderna. De
överbringade ett skrin med penningar. De sågo trötta
och nedslagna ut, och berättade att de på fem dagar icke
hade sett sin Rajah. Ingen hade sett honom. Vi ordnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
