Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karain: ett minne - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
undrande under fruktträden, de rike männen rådslogo
tillsammans i skuggan, och det reddes till fest med sång
och lustbarheter. Han åtnjöt Härskarens gunst och de
fattigas kärlek. Han älskade krig, jakt och kvinnor. Han
ägde juveler, lyckosamma vapen, och människors tillgi-
venhet. Han var en stolt man, och han var min enda
vän.
»Jag var hövding över ett pålverk vid flodmynningen,
och uppbar tullavgifter för min broders räkning av de
förbipasserande båtarna. En dag såg jag en holländsk
handelsman resa uppför floden. Han hade tre båtar
med sig, men ingen avgift begärdes av honom, ty vi
kunde se röken från holländska krigsskepp höja sig
över det öppna havet, och vi voro alltför svaga för att
våga glömma våra överenskommelser. Han for uppåt
under löfte om säkerhet, och min broder gav honom
sitt skydd. Han sade att han kom för att handla. Han
lyssnade till våra röster, ty vi äro män som tala öppet
och utan fruktan, han räknade antalet av våra spjut, han
undersökte träden, de rinnande vattnen, de gräsklädda
stränderna, de sluttande kullarna. Han for upp till Ma-
taras land, och erhöll tillstånd att bygga ett hus. Han
handlade och planterade. Han ringaktade våra fröj-
der, våra tankar, och våra sorger. Hans ansike var
rött, hans hår var likt eld, hans ögon bleka som flodens
dimma; han rörde sig tungt, han talade med grov röst;
han skrattade högt som en galning, och förstod ej att
vara hövisk i sitt tal. Han var en stor, ondskefull man,
som betraktade kvinnors ansikten och lade sin hand på
fria mäns axlar, alldeles som om han skulle varit en
välboren chef. Vi hade fördrag med honom. Tiden
gick.
»Så flydde Pata Mataras syster från kampongen och
begynte leva i holländarens hus. Hon var en stolt och
egenvillig kvinna. Jag hade en gång sett henne, då hon
med obetäckt ansikte bars på slavarnas axlar högt över
folket, och jag hade hört alla tala om att hennes skön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
