Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karain: ett minne - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
het var så stor, att den tystade ned åskådarnas för-
stånd och rövade deras hjärtan ifrån dem. Folket var
bestört, och Mataras namn var fläckat av vanära, ty
hon hade blivit lovad åt en annan man, och hon visste
det själv. Matara gick till holländarens hus och sade:
"Lämna ut henne, hon måste dö — hon är en dotter av
hövdingar. Den vite mannen vägrade och stängde in
sig, medan hans tjänare dag och natt höllo vakt med
laddade bössor. Matara rasade. Min broder kallade
ihop ett råd. Men de holländska skeppen voro nära till
hands, och de bevakade begärligt våra kuster. Min
broder sade: ”Om han nu dör, så får vårt land betala
hans blod. Lämna honom i fred tills vi blivit starkare
och tills skeppen rest bort.” Matara var vis; han väntade
och vaktade. Men den vite mannen fruktade för hennes
liv, och reste bort.
»Han övergav sitt hus, sina planteringar och sina ägo-
delar! Han reste, beväpnad och hotande, och lämnade
allt — för hennes skull! Hon hade rövat hans hjärta!
Från min befästning såg jag honom lägga ut till sjöss
i en stor båt. Matara och jag betraktade honom från
plattformen bakom de spetsiga pålarna. Han satt med
korslagda ben och med bössan i hand på taket till bå-
tens akterkajuta. Hans bösspipa glänste tvärs över hans
stora röda ansikte. Den breda floden låg jämn och
glänsande som en slätt av silver; och hans prau, som
från stranden såg mycket liten och mörk ut, gled längs
silverslätten ut i det blå havet.
»Tre gånger ropade Matara, som stod vid min sida,
med sorg och förbannande högt hennes namn. Mitt
hjärta blev rört. Tre gånger skälvde det inom mig, och
tre gånger såg jag för min själs öga en kvinna med ut-
slaget hår resa bort från sitt land och sitt folk. Jag var
vredgad och sorgsen. Varför? Sedan skrek också jag
ut smädelser och hotelser. Matara sade: ”Nu, sedan de
lämnat vårt land, tillhör deras liv mig. Jag skall för-
följa och slå — och ensam kräva ut priset i blod.» En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
