Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karain: ett minne - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
stark vind sopade över viken hän mot den nedgående
solen. Jag ropade: ”Vid din sida vill jag gå" Han
sänkte sitt huvud till tecken på samtycke. Det var hans
öde. Solen hade gått ned, och de susande träden svängde
sina kvistar över våra huvuden.
»På den tredje natten övergåvo vi båda tillsammans
vårt land.
»Havet kom oss till mötes — havet, som är vitt, stiglöst
och utan röst. En seglande båt lämnar intet spår. Vi
foro mot söder. Det var fullmåne. När vi blickade
uppåt sade den ene till den andre: ”Nästa gång månen
skiner lika som nu skola vi återvända, och de skola
båda vara döda. Det var för femton år sedan. Många
månar ha blivit fulla och åter avtagit, och jag har sen
dess ej sett mitt land igen. Vi seglade åt söder; vi foro
förbi många farkoster, vi undersökte vikar och sund, vi
sågo det yttersta av våra kuster, av vår ö — en tvär-
brant udde över ett försåtligt sund, där skeppsbrutna
farkoster driva och där drunknade människor ropa i
natten. Det öppna havet låg nu på alla sidor omkring
oss. Vi sågo ett stort brinnande berg mitt i vattnet; vi
sågo tusende små öar ligga utströdda likt bitar av järn,
som slungats ur en stor kanon, vi sågo en lång kust av
växlande berg och lågland utsträcka sig i solskenet från
väster till öster. Det var Java. Vi sade: ”De äro där;
deras tid närmar sig; och vi skola återvända, eller ock
dö, rentvådda från denna skam.
>» Vi landade. Finns det någonting gott i det landet?
Vägarna löpa raka, och äro hårda och dammiga. Kam-
pongerna äro byggda av sten, och i dem skymta vita an-
sikten fram. Fälten äro fruktbara, men varje människa
man möter är en slav. Hövdingarna leva under eggen
av ett främmande svärd. Vi bestego berg, vi gingo ge-
nom dalar, vid solnedgången kommo vi fram till några
byar. Vi frågade av var och en vi sågo: ”Har ni sett en
vit man, som ser så ut? Några endast stirrade på oss,
andra skrattade. Kvinnor gåvo oss föda, ibland med
= LVR TS KSVMRAS SA 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
