Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karain: ett minne - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
voro. Vi ljögo, vi bugade oss djupt, vi smålogo med hat
i våra hjärtan, och vi fortsatte med att blicka oss omkring
efter dem — efter den vite mannen med håret likt eld,
och efter henne, kvinnan — som brutit sin tro, och
därför måste dö. Vi blickade oss omkring. Till slut
tyckte jag mig uti varje kvinnas ansikte kunna se hen-
nes. Vi skyndade fram. Nej! Ibland viskade Matara:
”Här är mannen”, och vi väntade, nedhukade. Han kom
närmare. Det var icke mannen — de där holländarna
likna alla varann. Vi ledo missräkningens kval. Jag
såg hennes ansikte i sömnen, och jag var både glad och
sorgsen ... Varför? ... Jag tyckte mig höra en visk-
ning i min närhet. Jag vände mig hastigt om. Hon var
icke där! Och medan vi mödosamt släpade oss fram
från den ena staden av sten till den andra, var det som
om jag skulle hört lätta steg invid mig. Det kom en
tid, då jag ständigt hörde dem, och jag var glad däröver.
Medan jag trött och med svindlande huvud vandrade i
solskenet på vita mäns hårda vägar — tänkte jag, Hon
är här — med oss! ... Matara var dyster till mods. Ofta
voro vi hungriga.
»Vi sålde våra snidade dolkslidor — de guldskodda
elfenbensslidorna. Vi sålde de juvelprydda handtagen.
Men vi bevarade bladen — för deras räkning. Bladen,
som aldrig såra utan att döda — vi sparade bladen för
henne ... Varför! Hon var alltid vid vår sida ... Vi
svulto. Vi tiggde. Till slut lämnade vi Java.
»Vi foro åt öster, vi foro åt väster. Vi sågo många
länder, massor av främmande ansikten, människor, som
leva i träd, och folk som äta upp sina åldringar. Vi
skuro rotting i skogen för en handfull ris, och för blotta
födan sopade vi de stora fartygens däck och hörde för-
bannelser utslungas över våra huvuden. Vi gjorde tungt
arbete i byarna; vi foro över haven med Bajow-folket,
som äger intet land. Vi stredo för betalning; Vi togo
hyra som arbetare för Goram-män, och blevo bedragna;
och under kommando av råa vitansikten döko vi efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
