Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karain: ett minne - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
trädstam; hennes hälar voro runda och släta som ägg-
skal och hon gav tecken med sina runda armar. Och
hon var sorgsen! Hennes ögon voro ömma och skräm-
da, hennes röst var mjuk och bedjande. En gång mum-
lade jag till henne: ”Du skall icke dö”, och hon smålog
... därefter smålog hon alltid ... Hon gav mig mod att
stå ut med trötthet och umbäranden. Det var svåra
tider, och hon tröstade mig. Vi vandrade fram tålmo-
diga i vårt letande. Vi lärde oss känna missräkning
och falskt hopp; vi lärde oss känna fångenskap, sjuk-
dom, törst, olycka och förtvivlan ... Nog! Vi funno
deml ...»
Han skrek ut de sista orden och tystnade därpå. Hans
ansikte var orörligt och han stod stel som en man |
trance. Hollis satte sig hastigt upp och bredde ut ar-
marna på bordet. Jackson gjorde en häftig rörelse och
kom av misstag att knuffa till guitarren. En klagande
klang fyllde kajutan med konfysa vibrationer, som
långsamt dogo ut igen. Så började Karain åter tala. Den
undertryckta våldsamheten i hans stämma tycktes höja
sig likt en röst från en annan värld, som någonting
icke uttalat och likväl hört; den fyllde kajutan och in-
höljde den orörliga gestalten i länstolen i sitt dövande
mummel.
» Vi voro på väg till Atjeh, där det var krig; men far-
tyget strandade på en sandbank, och vi tvungos att landa
: Delli. Vi hade förtjänat litet penningar, och för dem
köpt en bössa av några handelsmän från Selangore, en-
dast en sådan bössa, som tändes av gnistan från en sten
Matara bar den. Vi landade. Där bodde många vita
människor, vilka odlade tobak på erövrade slättland,
och Matara... Men det kan vara detsamma. Han såg
Honom! .. Holländaren ««. Mill sluttir. Vickrtopo och
gåvo akt. Två nätter och en dag voro vi på vakt. Han
ägde ett hus — ett stort hus på en rödjad plats mitt
ibland fält och omgivet av blommor och buskar. Där
fanns smala gångar av gul jord mellan kortklippta gräs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
