Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karain: ett minne - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
löften? Var det möjligt? Glömt nu redan — och efter
så många år — så många års vandringar, kamratskap,
bekymmer och ömma ord! Glömt nu redan!... Jag
ryckte mig lös ur de händer som höllo mig, och gick
utan ett ord min väg... De läto mig gå.
»Jag var trött. Om jag sov? Jag vet det ej. Jag
minns att jag vandrade längs en bred väg under en klar
stjärnhimmel; och det främmande landet föreföll mig så
stort och risfälten så vidsträckta, att mitt huvud svind-
lade i skräck för vidderna när jag såg mig omkring.
Sedan kom jag till en skog. Den klara stjärnhimmeln
låg tung över mig. Jag vek av från vägen och trädde
in i skogen, som var mycket mörk och dyster.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
