Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karain: ett minne - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vv
Karains röst blev allt mer och mer lågmäld, som om
han skulle avlägsnat sig från oss, och de sista orden
ljödo helt svaga, men likväl klara — som om de ropats
ut en vindstill. dag från långt avstånd. Han rörde sig
ej. Han stirrade stint förbi Hollis, som betraktade ho-
nom, lika orörlig som han själv. Jackson hade vänt sig
åt sidan, stödde armbågarna mot bordet och skuggade för
ögonen med sin ena hand. Och jag satt överraskad och
rörd; jag betraktade denne man, som lät sig behärskas
av en fantasibild, bedragas av en dröm och jagas av en
illusion — och som kom till oss, vantrogna, för att be-
gära hjälp — mot en tanke. Tystnaden var djup; men
den föreföll att vara full av ljudlösa spöken, av sorgsna,
dunkla och stumma väsen, uti vars osynliga närvaro
det säkra och jämna pulserandet av de två skeppskrono-
metrarna, vilka stadigt tickade fram Greenwichtidens se-
kunder, föreföllo som ett skydd och en lättnad. Karain
stirrade förstenat; och medan jag betraktade hans styva
gestalt tänkte jag på hans vandringar, på hans hämnd-
färds dystra odyssé; — på alla de människor, som irra
kring bland illusioner, och på illusioner, som själva äro
lika fredlösa som människorna, på trogna och svekfulla
illusioner, på illusioner som ge glädje, som ge sorg, som
framkalla lidanden eller skänka frid; på de oövervinne-
liga illusioner, som komma livet och döden att synas
lugna, inspirerande, plågsamma eller vanhederliga.
Ett svagt mummel förnams; detta ljud tycktes ström-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
