Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karain: ett minne - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
536
»Ni måste stanna hos ert folk. De behöva er. Och
livet ger glömska. Även de döda upphöra en gång att
tala.»
»Skulle jag vara lik henne, som kunde glömma långa
år innan ett öga haft tid att blinka tvenne gånger?» ut-
ropade han med förbittrad harm. Han kom mig att
studsa. Det var häpnadsväckande! För honom föreföll
hans liv med alla dess illusioner — hela denna grymt
gäckade hägring av kärlek och fred — lika verkligt, lika
ovedersägligt, som vart helgons, var filosofs, och var
dåres liv ibland oss förefaller verkligt och ovedersägligt
för dem. Hollis mumlade:
»Du kan ej trösta honom med dina plattheter.»
Karain talade till mig.
»Ni känner oss. Ni har levat ibland oss. Varför? —
det veta vi ej; men ni känner våra sorger och våra
tankar. Ni har levat tillsammans med mitt folk, ni för-
står våra önskningar och vet vad vi frukta. Jag vill resa
med er! Till ert land — till ert folk! Till ert folk, som
lever i otro, för vilket dag är dag och natt är natt — och
ingenting mer, emedan ni förstå allt det ni se och förakta
allt annat! Till ert vantrogna land, där de döda ej tala,
där varje man är vis, och ensam — och i fred!»
»En präktig beskrivning», mumlade Hollis med en
skymt av ett leende.
Karain såg nedslagen ut.
»Jag kan arbeta och strida — och vara trogen», vis-
kade han med trött röst, »men jag kan icke gå tillbaka
till honom som väntar mig på stranden. Nej! Tag mig
med er... Eller giv åt mig något av er styrka — av er
otro... Ett trollmedeli...»
Han såg alldeles uppgiven ut.
>Ja, att taga honom med hem>, sade Hollis sakta, som
om han diskuterade med sig själv. »Det vore en utväg.
Andarna uppträda där i societeten och tala vänligt till
damer och herrar, men skulle förakta en naken mänsklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
