Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karain: ett minne - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
varelse — lik vår furstliga vän... Naken... Flådd,
skulle jag säga. Det gör m:gz ont om honom. Omöjligt
— naturligtvis! Slutet på allt detta skall bli», fortsatte
han, i det han blickade upp mot oss — »slutet på allt
detta skall bli att han en vacker dag löper amock bland
sina trogna undersåtar och skickar åtskilliga av dem
ad patres innan de besluta sig för det högförräderiet att
slå honom i huvudet.»
Jag nickade. Jag ansåg det mer än troligt, att Karain
skulle sluta så. Det var tydligt, att den förföljande tan-
ken hade bragt honom till den yttersta gränsen av vad
en människa kan utstå, och det skulle endast behövas
den minsta påtryckning till, för att han skulle slinta över
tili den form av galenskap, som är egendomlig för hans
ras. Den frist han åtnjutit så länge den gamle mannen
levde, gjorde den återvändande pinan outhärdlig. Detta
allt var tydligt. |
Han lyfte plötsligt upp huvudet; vi hade för ett ögon-
blick trott att han blundade.
»Giv mig ert skydd — eller er styrka!» ropade han.
»Ett trollmedel... ett vapen!»
Återigen sjök hans huvud mot bröstet. Vi betraktade
honom och sågo sedan med misstänksam bävan på var-
ann likt män vilka oväntat råkat komma till skåde-
platsen för någon hemlighetsfull olycka. Han överläm-
nade sig åt oss; han anförtrodde i våra händer sina vill-
farelser och sina sorger, sitt liv och sin fred: och vi visste
icke vad vi skulle göra med detta problem från det yt-
tersta mörkret. Vi tre vita män, som betraktade denne
malaj, kunde icke finna ett enda lämpligt ord — ifall
det verkligen fanns ett ord som kunde lösa detta pro-
blem. Vi grubblade och vårt mod sjönk allt mer. Det
var som om vi skulle kallats till själva helvetets port
för att döma, för att avgöra en vandrares öde, som plöts-
ligt trätt ut från en värld av solsken och illusion.
» Vid Gud, han tycks ha stora tankar om vår makt>,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
