Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Idioterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
tunga steg, svängande sina sysslolösa armar. De voro
klädda i stadskläder: rockarna skurna med klumpig ele-
gans, hårda, svarta hattar, väldiga, skinande blanka sko-
don. Kwvinnorna gingo lätt vid deras sida. De buro alla
svarta dräkter med vita hattar och schalar i bleknade
färger lagda i trekant över ryggen. I téten sjöng vio-
linen en gnällande melodi, och biniou’n snarkade och
surrade, medan spelmannen hoppade högtidligt, lyftan-
de högt sina tunga träskor. Den allvarliga processionen
drog fram längs de smala vägarna, i solsken och i skug-
ga, mellan åkrar och häckar, och skrämde upp de små
fåglarna, som i skaror flydde åt höger och vänster. På
Bacadous gårdsplan repade det svarta bandet upp sig
till en mängd kvinnor och män, som trängdes vid dör-
ren under rop och hälsningar. Bröllopsmiddagen tala-
des om under månader. Det var en glänsande fest ute
i fruktträdgården. Förmögna bönder med gott anseende
anträffades ännu så sent som följande dags eftermiddag
sovande i dikena längs vägen till Treguier. Hela lands-
bygden deltog i Jean-Pierres lycka. Han var själv nyk-
ter och höll sig undan tillsammans med sin stillsamma
hustru, samt överlämnade åt far och mor att skörda in
tacksägelser och ärebetygelser. Men följande dag tog
han i arbetet med kraft, och de två gamla kände en
skugga — ett gravens förebud — falla över dem. Värl-
den tillhör de unga.
När tvillingarna föddes fanns det gott om rum i hu-
set, ty Jean-Pierres mor hade gått till ro under en tung
sten på Ploumars kyrkogård. Den gamle Bacadou, som
blev förstummad av den kacklande hopen av främmande
kvinnor, som trängdes i köket, lämnade den dagen om
morgonen sin plats vid eldstaden, och gick för första
gången se’n sonens giftermål ned till den tomma ladu-
gården, medan han dystert skakade sitt vita hår. Son-
söner voro nog bra att ha, men han ville få sin soppa
till middagen. När de nyfödde förevisades honom, stir-
rade han på dem med en lång blick, och mumlade nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
