Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Idioterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
gonting om att »det var för mycket». Huruvida han
menade att det var för stor lycka, eller helt enkelt utlät
sig om arvingarnas antal, är omöjligt att säga. Han
såg förnärmad ut, — försåvitt hans gamla träaktiga an-
sikte kunde uttrycka någonting alls, — och i dagatal
därefter kunde man se honom sitta vid porten med pi-
pan i munnen och med hängande huvud, försjunken i
en slags vresig trumpenhet. En gång talade han med
sin son och hänvisade med en suck till nykomlingarna:
»De komma att gräla om ägorna». »Sörj icke över det,
far», svarade Jean-Pierre slött, medan han nedåtlutad
passerade förbi släpande efter sig en motsträvig ko.
Han var nöjd och så var också Susanne, hans hustru.
Det var icke en överjordisk glädje, som välkomnade
nya själar till kamp och måhända till seger. Inom fjor-
ton år skulle de båda gossarna vara till god hjälp, och
senare utmålade Jean-Pierre för sig två stora män, som
klevo över fälten från teg till teg, avpressande den äl-
skade och fruktbara jorden dess tribut. Susanne var
också glad, ty hon ville icke bli omtalad som en ofrukt-
sam kvinna, och det kunde ingen göra nu, sedan hon
fått barn. Både hon och hennes man hade sett litet av
den stora världen — han under sin krigstjänst — hon
medan hon tillsammans med en familj från Bretagne
tillbragte ett år eller så i Paris. Men hon hade fått allt-
för stark hemlängtan för att längre leva skild från det
kuperade och gröna land, som låg infattat i en cirkel
av kala klippor och sandbankar, och där hon blivit född.
Hon tänkte sig, att den ene av gossarne kanske borde
bli präst, men hon sade ingenting därom till sin man,
sem var republikan och hatade »svartrockarne», såsom
han kallade kyrkans tjänare. Döpelseakten var stor-
artad. Hela kommunen närvar, ty Bacadous voro för-
mögna och inflytelserika och höllo vid dylika tillfällen
icke hårt på styvern. Farfadern var iklädd en ny dräkt.
En kväll några månader senare, efter det köket so-
pats och dörren stängts för natten, frågade Jean-Pierre
Rn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
