Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Idioterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
sin hustru, medan han betraktade vaggan: »Vad fattas
dessa barn?» Och som om de orden varit ett förebud
till någon olycka, så svarade hon med ett högljutt ut-
rop, som måtte hörts till svinstian på andra sidan går-
den, ty svinen (Bacadous hade de bästa i trakten) rörde
sig och grymtade klagande i natten. Mannen fortsatte
med att långsamt tugga sin smörgås och stirrade mot
väggen, medan sopptallriken rykte framför honom. Han
hade sent återvänt från marknaden, där han (icke för
första gången) hade hört det viskas bakom sin rygg.
På hemvägen övervägde han i sitt sinne de ord han
bört. »Idioter! båda två!... Aldrig duga till något!...
Nåja! Kanske, kanske. Man fick se. Skulle fråga sin
hustru.» Detta var hennes svar. Det kändes som om
han fått ett slag mot bröstet, men han sade endast:
»Gå och tappa litet cider åt mig. Jag är törstig!»
Hon gick suckande ut med en tom mugg i handen.
Han steg upp, grep tag i ljuset och gick långsamt till
vaggan. De sovo. Han betraktade dem från sidan,
tuggade slut den mat han hade i munnen, gick tillbaka
med tunga steg och satte sig ned framför sin tallrik.
När hans hustru kom in såg han ej alls upp, utan svälj-
de tyst ett par skedblad och anmärkte sedan likgiltigt:
» När de sova, likna de andras barn.»
Oförmögen att svara, satte hon sig hastigt ned på en
stol i närheten, och skakades av våldsamma, tysta snyft-
ningar. Han slutade sin måltid, men dröjde lättjefullt
tillbakalutad i sin stol, medan blicken förlorade sig
bland de mörka taksparrarna. Framför honom fladd-
rade det långa och smala ljuset, som sände upp en tunn
tråd av rök. Skenet föll över hans grova, solbrända hals.
De insjunkna kinderna liknade mörka fläckar, och han
hade ett uttryck av slö dysterhet, som om han med svå-
righet skulle grubblat på ändlösa tankar. Sedan sade
han betänksamt: |
» Vi få se... rådfråga andra. Gråt icke... De bli väl
icke alla sådana... förstås! Vi måste sova nu.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
