Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Idioterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
Sedan det tredje barnet, också det en gosse, blivit
fött, gick Jean-Pierre omkring vid sitt arbete i hoppfull
spänning. Hans läppar sågo ännu tunnare ut och voro
mer sammanpressade än förut, som om han fruktat att
låta den jord han bearbetade höra den hoppets röst som
viskade inom honom. Hans tunga träskor klafsade mot
golvet när han klev fram till vaggan och över sin axel
betraktade han barnet med det likgiltiga uttryck, som
vanställer böndernas utseende. De härska och tjäna på
samma sätt som jorden, dessa män med den långsamma
blicken och det långsamma talet, och uppenbara aldrig
elden inom sig, så att det med dem till slut, liksom med
jorden, blir en fråga om vad de bära under sin yta:
häftighet, hetta, en hemlighetsfull och fruktansvärd kraft
— eller endast en bördig, men overksam massa, kall
och okänslig, redo att framalstra en grodd av plantor,
vilka uppehålla livet eller döda det.
Modern betraktade barnet med andra ögon, lyssnade
till det med otåligt avbidande uppmärksamhet. Under
de högt hängande hyllorna, som uppburo väldiga fläsk-
stycken, sysslade hon vid den stora eldstaden, och gav
akt på kitteln, som gungade på järnställningen eller sku-
rade det långa bordet vid vilket fältarbetarne snart skulle
slå sig ned till sin aftonmåltid. Men hela hennes själ
stannade kvar vid vaggan, vakande natt och dag, öm-
som i ihopp och ömsom i fruktan. Detta barn, liksom
de två andra, smålog aldrig, sträckte aldrig ut sina ar-
mar emot henne, talade aldrig; det visade aldrig en
blick av igenkännande i sina stora, svarta ögon, som
endast kunde stirra stint på allting glittrande, men som
hopplöst misslyckades i att följa den klara solstråle,
som långsamt gled fram över golvet. Medan männen
voro på arbete, tillbragte hon långa dagar tillsammans
med. sina tre idiotbarn och den avsigkomne farfadern,
som sträng, kantig och orörlig satt med sina fötter nära
eldens varma aska. Den svage, gamle mannen tycktes
misstänka, att det var någonting på tok med hans son-
REST
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
