Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Idioterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bryr $ ma RTR
a sa Mecka po RA
SSE ol OT re rf SR
ba CE
or Ia OR
AR
RI 4 SERA Lr
84
svarta ryggen... det skall jag. Han skall ej slippa in...
Vi skola se om jag ej kan få barn som äro lika and-
ras... Nu vet du... De komma ej alla att bli... alla...
Vi få ses. sa
Hon brast ut med ansiktet dolt bakom fingrarna:
» Säg icke så, Jean; säg icke så, min man!»
Han slog henne ett sjungande slag på huvudet med
baksidan av sin hand och stötte henne ned på vagns-
bottnen, där hon kröp ihop, jämmerligt skakad av och
an vid varje stöt. Han körde ursinnigt på. Stående
upprätt och vilt svängande sin piska, skakade han töm-
marna över den grå hästen, som galopperade ovigt, så
att det tunga seltyget hoppade på dess länder. Luften
ekade högljutt i natten av uppskrämda bondhundars
skall, som följde hjulens rassel längs vägen. Ett par
försenade vandrare hunno jämt och nätt stiga ned i
diket. Vid sin egen port stötte han mot stolpen och
föll ur kärran med huvudet förut. Hästen gick lång-
samt fram till trappan. Vid Susannes genomträngande
skrik rusade gårdens folk ut. Hon trodde att han var
död, men han låg endast och sov där han fallit, och
förbannade sitt folk — som skyndade till hans hjälp —
för det de störde hans sömn.
Hösten kom. Den molnhöljda himlen hängde låg över
kullarnas svarta linjer, och de vissnade löven dansade
i virvlande spiraler under nakna träd, tills vinden, tungt
suckande, lade dem till ro i groparna i den kala dalen.
Och från morgon till kväll såg man överallt de svarta,
avlövade kvistarna — tvinnade och knotiga, som för-
vridna i smärta — sorgligt svänga mellan den regn-
tunga skyn och den uppblötta jorden. Sommarens kla-
ra och vänliga floder rusade smutsfärgade och rasande
mot stenarna, som hindrade deras väg till havet — ru-
sade med en galenskap som söker självmord. Från den
ena sidan av horisonten till den andra sträckte sig den
stora vägen till stranden mellan kullarna i matt glitt-
rande svängar, liknande en ofarbar flod av smuts,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
