Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Idioterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
Jean-Pierre gick från fält till fält, rörde sig tung och
stor i duggregnet, eller vandrade längs backarnas krön,
ensam och hög mot de drivande molnens grå förhänge,
som om han skridit längs hela universums yttersta kant.
Han betraktade den svarta jorden, den stumma och löf-
tesrika jorden, den hemlighetsfulla jorden, som utförde
sitt arbete för livet i dödens tystnad och under him-
lens beslöjade sorg. Och det tycktes honom, att för en
man som var mer än barnlös fanns det intet löfte i
fältens fruktsamhet, att jorden gav vika under honom,
den föraktade och hotade honom, liksom de mörka och
flyende molnen över hans huvud. Ensam och ansikte
mot ansikte med sina fält kände han underlägsenheten
hos människan, som försvinner, medan mullen blir kvar.
Måste han ge upp hoppet om att ha vid sin sida en son
som skulle betrakta den upplöjda jorden med en hus-
bondes öga? En man som skulle tänka så som han
tänkte, som skulle känna så som han kände; en man
som skulle vara en del av honom själv, och likväl stan-
na kvar för att befallande trampa marken när han var
borta! Han tänkte på några avlägsna släktingar, och
blev nog uppretad för att förbanna dem högt. De! Ald-
rig! Han vände sig om och gick rakt mot silt hus, vars
tak skymtade fram mellan de avlövade trädens skelett.
Då han svängde benen över gärdet höjde sig en kraxan-
de flock fåglar över fältet, och sänkte sig sedan ned:
bakom honom, tysta och fladdrande likt flingor av sot.
Den dagen hade Madame Levaille tidigt på eftermid-
dagen gått till sitt hus i närheten av Kervanion. Hon:
skulle betala några av männen, som arbetade i hennes
granitbrott, och hon gick i god tid, emedan hon i sitt
illa hus höll en butik där arbetarne kunde göra sig av
med sin lön utan att behöva besvära sig till staden. Hu-
set stod ensamt bland klippor. En stenig och smutsig
väg ledde fram till dörren. Havsvinden, som utanför
Stenhuggarudden haft en vild brottning mot vågorna,
tjöt mot de orörliga högarna av svarta kullerstenar, från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
