Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Idioterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(EN Ae
86
vilka kortarmade, höga kors reste sig upp och ställde
sig i vägen för den osynliges våldsamma framfart. Skyd-
dad av sitt läge för de framsvepande ilarna, omgavs
Madame Levailles byggnad av ett lugn, som var genlju-
dande och skrämmande, liksom stillheten i centrum av
en orkan. Under stormiga nätter, när tidvattnet vikit
undan, liknade Fougére-viken — som låg femtio fot ne-
danför huset — en stor svart avgrund, från vilken det
uppsteg mummel och suckar, som om sandbankarna
därnere fått liv och klagat. Vid flodtid forsade det åter-
vändande vattnet i korta lopp mot klipphällarna och
upplöste sig i matt lysande, yrande skum, som stänkte
mot land — där det gav död åt betesmarkernas gräs.
Mörkret sänkte sig ned ifrån kullarna, flöt ut över
stränderna, släckte solnedgångens röda eld och bredde
sig över sjön, där det följde det utrinnande tidvattnet i
spåren. Vinden avtog när solen gått ned, och lämnade
efter sig ett ursinnigt hav och sönderslitna skyar. Him-
len ovanför huset var som draperad i svarta trasor och
här och där uppfästa med nålar av eld. Madame Levaille,
som för denna kväll passat upp sina egna arbetare, för-
sökte förmå dem till uppbrott. »En så gammal kvinna
som jag, borde vara i säng vid denna sena timme», upp-
repade hon beskedligt. Stenhuggarne drucko, och be-
gärde mera. De ropade över bordet, som om de talat
över ett fält. Vid ena ändan spelade fyra av dem kort,
de slogo mot träet med sina hårda knogar och svuro
till var gång de spelade ut. En satt med frånvarande
blick, gnolande på en takt ur en visa, vilken han repe-
terade i oändlighet. Två andra grälade i en knut häftigt
och förtroligt om någon kvinna, blickande tätt in i var-
andras ögon, som om de önskat rycka ut dem, men ta-
lande i viskningar som hotade med våldsamheter och
mord uti giftigt framvästa, dämpade ord. Luften där-
inne var tillräckligt tjock för att skäras med kniv. Tre
brinnande ljus skeno röda och matta i rummet, likt gnis-
tor, som slockna i mörkret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
