Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Idioterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
förut. Den steniga backen tycktes vakna upp; kisel-
stenarna började rulla framför henne, förföljde henne
bakifrån, sprungo kapp vid sidan av henne, gledo förbi
henne med ett allt starkare skrammel. Bullret växte i
nattens frid, bredde ut sig till ett ihållande och häftigt
mummel, som om hela den ena sidan av den steniga
strandbrädden skulle begynt rasa ned uti viken. Där-
nere snavade hon, stupade framåt, kastade ut armarna,
och föll tungt. Hon sprang genast upp och vände sig
hastigt om för att blicka tillbaka, med händerna fulla
av sand, som hon gripit i sitt fall. Ansiktet var där, på
avstånd, synligt i dess eget sken, som bildade en blek
fläck uti natten. Hon skrek: »Gå bort!» — hon ropade
med ångest, med fruktan, med blint raseri över det
gagnlösa hugg, som icke kunnat göra honom orörlig,
icke hålla honom ur hennes åsyn. Vad ville han nu?
Han var död. De döda få inga barn. Skulle han aldrig
lämna henne i fred? Hon skrek — hon vinkade med
sina utsträckta armar. Hon tyckte sig känna de Öppna
läpparnas andedräkt, och med ett långt skrik av förfä-
ran flydde hon tvärs över vikens tomma botten.
Hon sprang snabbt utan att vara medveten om nå-
gon ansträngning. Höga, vassa klippor, som, när viken
är fylld, resa sig över de blå vågornas glittrande slätt
likt översvämmade kyrkors spetsiga torn, gledo förbi
henne i hastig fart. Till vänster, på avstånd, kunde hon
så någonting skina: en bred lysande skiva, uti vars cent-
rum smala skuggor svängde sig, likt ekrarna i ett hjul.
Hon hörde en röst som ropade. »Hej, är du där?»
och svarade med ett vilt tjut. Så, han kunde ännu ropa!
Han bad henne stanna. Aldrig... Hon rusade vilt
genom natten, förbi den uppskrämda gruppen av havs-
tång-samlare som stodo runt sin lantärna, förstenade av
fruktan över de onaturliga skrän, som kommo från den-
na flyende skugga. Männen stödde sig mot sina högaff-
lar och stirrade förskräckt framför sig. En kvinna föll
på knä, korsade sig och begynte högt bedja. En liten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
