Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Idioterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
flicka med kjolen full av slemmig havstång föll i för-
tvivlad gråt, medan hon släpade sin drypande börda till
mannen, som bar ljuset. Någon sade: »Hon sprang ut
mot havet». En annan röst utropade: »Och sjön kom-
mer snart tillbaka! Se hur vattenpussarna breda ut sig.
Hör du — kvinna! Kom tillbaka!» Flere röster ropade
på en gång: »Ja, låt oss bryta upp! Låt den förhäxade
varelsen springa till havet!> De rörde sig framåt hål-
lande sig nära till ljuset. Plötsligt svor en man högt
till. Han ville gå och se vem det var. Det var en kvin-
nas röst. Han skulle gå. Kvinnorna protesterade gällt
— men hans höga gestalt skilde sig från gruppen och
avlägsnade sig springande. De ropade enstämmigt efter
honom med skrämda röster. Ett gäckande och krän-
kande ord kastades dem till svar genom natten. En
kvinna suckade. En gammal man sade allvarsamt: »Dy-
lika varelser borde lämnas åt sig själva»... De rörde sig
långsamt framåt, vadande i den lösa sanden, och viska-
de till varandra att Millot, som var utan religion, fruk-
tade ingenting, men det skulle en dag sluta illa,
Susanne mötte den inströmmande floden vid Korpön,
och stannade flämtande, med fötterna i vattnet. Hon
hörde bruset och kände den friska fläkten från havet
och kunde nu, då hon var lugnare, på ena sidan se den
mörka och orediga massan av Korpön och på den andra
Maléne-bankarnas långa, vita linjer, som vid ebbtid resa
sig högt över Fougére-vikens botten. Hon vände sig om
och såg den ojämna stranden i fjärren avteckna sig mot
den stjärnbeströdda bakgrunden. Ovanom den, nästan
mitt emot henne, syntes Ploumars kyrktorn, en högrest,
smärt pyramid, som sköt upp mörk och spetsig mot de
gnistrande stjärnsvärmarna. Hon kände sig förunder-
ligt lugn. Hon visste var hon var, och började erinra
sig hur hon kommit hit — och varför. Hon blickade
omkring sig i mörkret. Hon var allena. Där fanns in-
genting; ingenting nära henne, varken levande eller dött.
Flodvattet kröp sakta in, sträckande ut långa otåliga
SAS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
