Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Idioterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
gor. Korpön är förenad med fastlandet genom en na-
turlig brygga av stora och slippriga stenar. Hon äm-
nade återvända hem den vägen. Stod han ännu där?
Där hemma! Hemma! Fyra idioter och ett lik. Hon
måste gå tillbaka och förklara. Var och en skulle för-
slå.
Nedifrån lät det som om natten eller havet skulle tyd-
ligt ropat mot henne:
»Aha! Jag ser dig till slut!»
Hon ryggade till, halkade, föll; och utan att försöka
resa sig, lyssnade hon, skräckslagen. Hon hörde en tung
flämtning och klappret av tunga träskor. Det upphörde.
» Vart fan tog du vägen?» sade en hes mansröst.
Hon höll andan. Hon kände igen rösten. Hon hade
icke sett honom falla! Förföljde han henne såsom död,
eller kanske... levande?
Hon förlorade fattningen. Hon skrek ifrån hålan där
hon satt nedhukad: »Aldrig, aldrig!»
»Ah! du är ännu där. Du har just låtit mig dansa.
Vänta, min sköna, jag måste se till hur du klarerar det
«här. Vänta du...»
Millot snavade, skrattade, och svor av ren tillfredsstäl-
lelse, nöjd över att ha sprungit fast den nattliga rym-
merskan. »Som om det skulle finnas några spöken!
Bah! Det behövdes en gammal afrikansk soldat för att
visa de där bondtölparna... Men det var besynnerligt.
Vem fan är hon?»
Susanne kröp ihop, lyssnande. Han kom för att häm-
ta henne, den döde mannen. Det fanns ingen undanflykt.
Hur han bullrade bland stenarna... Hon såg hans hu-
vud höja sig, sedan skuldrorna. Han var lång — hen-
nes egen man! Han svängde sina långa armar, och det
var hans egen röst, ehuru den lät litet främmande .
för saxens skull! Hon rusade hastigt upp, sprang till
kanten av stenbron, och vände sig om. Mannen stod
stilla på en hög sten. Uti det svarta mörkret avteck-
nade sig hans gestalt emot den glittrande skyn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
