Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Idioterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
» Vart skall du gå?» ropade han strävt.
Hon svarade: »Hem!» och betraktade honom noga.
Han gjorde ett långt, klumpigt hopp till en annan sten,
stannade igen, balanserande, och sade:
»Ha ha! Nå bra, jag går med dig. Det är det minsta
jag kan göra. Ha ha ha!»
Hon stirrade på honom tills hennes ögon brände som
glödande kol djupt inne i hennes hjärna, och likväl er-
for hon en dödlig fruktan för att känna igen de välbe-
kanta dragen. Nedanför henne slog sjön mot klippan
med ett sakta, regelbundet plask.
Mannen närmade sig ännu ett steg och sade:
»Jag kommer för att hämta dig. Vart ämnar du dig?»
Hon darrade. Kom för att hämta henne! Det fanns
ingen räddning, ingen fred, intet hopp! Hon såg sig
förtvivlad omkring. Plötsligt gick hela den mörka stran-
den, de otydliga öarna, själva himlen två gånger runt
och stannade sedan. Hon slöt ögonen och ropade:
»Kan du inte vänta tills jag är död!»
Hon skakades av det rasande hat hon kände mot
denna skugga, som förföljt henne i livet och som icke
ens i döden mist sin längtan efter en arvinge, som vore
lik andra människors barn.
»Hej! Vad för slag?» sade Millot, försiktigt hållande
sig på avstånd. Han sade till sig själv: »>Passa på! En
galen! En olycka kommer snart att hända.»
Hon fortsatte vilt:
»Jag vill leva. Leva — endast för en vecka — för en
dag. Jag måste förklara för dem... Jag skulle slita dig
i stycken, jag skulle döda dig tjugu gånger om, helire än
låta dig röra mig, så länge jag lever! Hur många gånger
skall jag behöva döda dig — du hädare! Satan har skic-
kat dig hit! Jag är också förbannad!»
»Kom», sade Millot i lugnande ton. »Jag är alldeles
livslevande! ... O min Gud!»
Hon hade ropat: »Levande!» och med detsamma för-
svunnit inför hans ögon, som om ön själv skulle öppnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
