Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En civilisationens utpost - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
initiativ, var avvikelse från det hävdvunna — och
förbjudande dem det vid dödsstraff. De kunde leva endast
på det villkor att de fingo vara maskiner. Och nu,
då de berövats det omhuldande skyddet av män med
pennan bakom örat, eller män med guldgaloner på ärmen,
voro de lika de livstidsfångar, vilka lösgivits efter många
års fängelsetid och icke mer veta huru de skola bruka
sin frihet. Oförmögna, — på grund av bristande
övning, — till självständigt tänkande, visste de ej mer hur
de skulle använda sina möjligheter.
Vid slutet av den andra månaden sade Kayerts ofta:
»Om det ej vore för Melies skull, så skulle jag aldrig ha
kommit hit.» Melie var hans dotter. Han hade
nedlagt sitt ämbete vid telegrafstyrelsen, trots det han i
sjutton års tid funnit sig väl tillfreds med detsamma,
för att förtjäna en hemgift åt sin dotter. Hans hustru
var död och hans barn uppfostrades i hans systers hem.
Han saknade gatorna, trottoarerna, kaféerna och sina
gamla vänner, allt det han varit van att se dag efter dag,
alla de tankar som dessa vanliga ting uppväckt — de
kraftlösa, enformiga och rogivande tankarna hos en
kronans tjänsteman; han saknade skvallret på
ämbetsverken, de små misshälligheterna, den svaga gallan och de
klena vitsarna. — »Skulle jag haft en hygglig svåger»,
brukade Carlier anmärka, »en man med hjärta, så vore
jag ej här.» Han hade lämnat armén och genom sin
lättja och oförmåga gjort sig så illa tåld av sin familj,
att en uttröttad och förbittrad svåger gjort
övermänskliga ansträngningar för att skaffa honom anställning vid
bolaget såsom en andra klass agent. Då han ej ägde en
fyrk blev han tvungen att mottaga detta levebröd, efter
det han fått klart för sig att det icke fanns något vidare
att pressa fram ur släktingarna. Han, likasom Kayerts,
saknade sitt tidigare liv. Han saknade slamret av sabel
och sporrar under vackra eftermiddagar, kasernrummets
skämt, flickorna i garnisonsstäderna; men han erfor
dessutom en känsla av bitterhet, Han var tydligen en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
