Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En civilisationens utpost - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— den tredje från den sidan. Jag skulle ej vilja få ett
slag i ansiktet av honom där. Vackra armar, men benen
duga till ingenting, från knäna nedåt. Skulle ej gillas
vid kavalleriet.» Och efter att med tillfredsställelse ha
blickat ned på sina egna ben avslutade han alltid:
»Pah! hur de lukta! Du, Makola! För hjorden över till
varumagasinet och ge åt dem litet av det skräp, som ni
bevarar där. Jag skulle hellre se det fyllt av elfenben
än fyllt av trasor».
Kayerts samtyckte.
»Ja, ja! Gå och avsluta pratet därborta, Mr. Makola.
När ni är färdig skall jag komma över och väga beten.
Vi måste vara samvetsgranna.» Och, i det han vände
sig till sin kompanjon: »Detta är den stam som lever
vid nedre delen av floden; de äro tämligen aromatiska.
Jag minns att de varit här en gång förut. Hör hur de
väsna! Vad har man ej allt att stå ut med i detta land
för hundar! Mitt huvud går i stycken!»
Sådana inbringande besök voro sällsynta. Dagar
igenom kunde de båda pioniärerna för handel och
framåtskridande se sin gårdsplan ligga tom i den gassande
solens dallrande strålglans. Nedanför den höga stranden
flöt den silverglittrande floden lugn i sitt lopp. På
sandbankarna mitt i strömmen solade sig flodhästar och
alligatorer sida vid sida. Och utbredande sig åt alla håll
lågo ändlösa skogar, gömmande på möjligheter till
ödesdigra förvecklingar i sina mystiska djup och omgivande
den lilla rödjade platsen kring handelsposten med den
stumma storhetens vältaliga tystnad. De två männen
förstodo ingenting och intresserade sig för ingenting
annat än att räkna dagarna till ångbåtens återkomst.
Deras föregångare hade lämnat efter sig några nötta
böcker. De togo fram dessa romantrasor, och då de aldrig
hade läst något liknande förr, voro de båda förvånade
och förtjusta. Därefter fördes dagarna igenom oändliga
och enfaldiga diskussioner om intrigerna och
personligheterna. Mitt i det innersta Afrika gjorde de bekantskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
