Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En civilisationens utpost - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
pilar, och måste fly för livet tillbaka till stationen. Detta
försök försatte hela landet ovanför och nedanför floden
i en uppståndelse som dagar igenom var mycket tydligt
förnimbart. .Ångbåten lät vänta på sig. Först talade
de sorglöst om att den var försenad, sedan med ängslan,
till slut med dysterhet. Ställningen började bli betänk-
lig. Förråderna höllo på att taga slut. Carlier metade
längs stränderna, men vattnet var lågt och fisken höll
sig ute i strömmen. De vågade ej driva omkring långt
ifrån stationen för att jaga. Dessutom fanns intet ville-
bråd i de ogenomträngliga skogarna. En gång sköt Car-
lier en flodhäst i floden. De hade ingen båt att bärga
den i, och den sjönk. När den flöt upp igen drev den
bort, och Gobilas folk lade beslag på kroppen. Detta be-
slag gav anledning till en nationell högtidsdag, men Car-
lier råkade i raseri däröver och talade om nödvändig-
heten att utrota alla negrer för att få landet beboeligt.
Kayerts drev tyst omkring eller tillbragte timmar med
att betrakta sin Melies porträtt. Det framställde en li-
ten flicka med långa, blacka flätor och ett ganska sur-
mulet ansikte. Hans ben voro rätt svullna och han kun-
de knappast gå. Carlier, som var försvagad av feber,
spatserade ej mera viktigt omkring, utan stapplade fram
med ett uttryck av »det ger jag fan», såsom det anstod
en man som erinrade sig sitt stiliga regemente. Han
hade blivit hes och sarkastisk och fått en böjelse för att
säga obehagliga saker. Han kallade det att »tala rent ut
med dig». De hade längese’n räknat ut sin vinst av
affärerna, och därvid inneslutit »den nedrige Makolas»
sista handel. De hade också beslutit att ingenting säga
därom. Kayerts tvekade först — av fruktan för direk-
tören.
»Han vet nog att värre saker gjorts i hemlighet».
vidhöll Carlier med ett hest skratt. »Lita på honom!
Han kommer ej att tacka dig om du skvallrar. Han är
ej bättre än du eller jag. Vem talar om det, om vi hålla
mun? Här finns ju ingen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
