Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En civilisationens utpost - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
»Seså, fram med sockret, du snåle gamla slavhand-
larel >»
Kayerts såg hastigt upp. Carlier smålog med lugn oför-
skämdhet. Och plötsligt tycktes det Kayerts som om
han aldrig sett honom förr. Vem var han? Han visste
ingenting om honom. Vad kunde man vänta sig av ho-
nom? Det gick en stöt av våldsam sinnesrörelse igenom
honom, såsom inför någonting han icke ens drömt om,
någonting farligt och avgörande. Men det lyckades ho-
nom att med behärskning säga:
»Det där var ett högst osmakligt skämt. Upprepa
det icke.»
» Skämt!» sade Carlier, i det han flyttade sig framåt
på sin stol. »Jag är hungrig — jag är sjuk — jag skäm-
tar icke. Jag hatar skenhelighet. Du är skenhelig. Du
är en slavhandlare. Jag är en slavhandlare. Det finns
ingenting annat än slavhandlare i det här förbannade
landet. Jag skall ha socker i mitt kaffe i dag på ett eller
annat sätt!» i
»Jag förbjuder dig att tilltala mig på detta sätt!» sade
Kayerts i en ton av tillkämpad beslutsamhet.
»Du! — Vad för slag?» ropade Carlier, i det han hop-
pade upp. ;
Kayerts steg likaså upp. »Jag är din chef», började
han med ett försök att behärska darrningen i sin röst.
» Vasa?» tjöt den andre. »Vem är chef? Här finns
ingen chef! Här finns ingenting, ingenting, utom du och
jag. Gå efter sockret — din tjockmagade åsna!»
» Håll munnen! Gå ut härifrån», skrek Kayerts. »Jag
avskedar dig, din skurk!»
Carlier fick tag i en stol. Han såg plötsligt verkli-
gen skrämmande ut. »Du sladdrande, odugliga civilist
— där har du!». vrålade han.
Kayerts hukade ned sig bakom bordet och stolen rå-
kade rummets inre torvklädda vägg. Så, medan Carlier
försökte resa upp bordet, rusade Kayerts i blint ursinne
framåt med huvudet förut, som ett instängt svin skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
