Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
han respekterade voro de oförmögna att göra någonting
individuellt, originellt eller förvånande, någonting oför-
utsett eller opassande.
Han rörde sig en stund utan mål i detta goda säll-
skap, gnolade på en populär, men elegant melodi, och
utkastade i tankarna en obestämd plan till svar på ett
affärsbrev från utlandet, vilket följande morgon skulle
besvaras med försiktiga undanflykter. När han sedan
gick fram till ett klädskåp, såg han sin hustrus toalett-
bord framskymta bakom honom i den höga spegeln, och
bland de glimmande, silverbeslagna föremålen där upp-
täckte han en vit fläck, som bildades av ett kuvert. Ett
kuvert var ett så ovanligt föremål för det stället, att han
svängde sig om nästan innan han hunnit märka sin för-
våning, och skenmänniskorna omkring honom vredo sig
om på klacken, alla sågo förvånade ut och alla rörde sig
skyndsamt mot ett kuvert som låg på ett toilettbord.
Han kände igen sin hustrus handstil, och såg att bre-
vet var adresserat till honom själv. Han mumlade: »Det
var besynnerligt», och kände sig förargad. Utom det,
alt varje ovanlig handling i och för sig var opassande,
gjorde hans hustrus medverkan saken till dubbelt an-
stötlig. Att hon alls skulle skriva till honom, då hon
visste att han skulle komma hem till middagen, var mer
än löjligt. Men att hon skulle lämna brevet på detta
sätt — utsatt för att upptäckas av vem som helst, det
slog honom såsom någonting så upprörande, att han vid
tanken därpå erfor en plötslig och vacklande känsla av
osäkerhet, en absurd och bizarr förnimmelse av att hu-
set hade rört sig under hans fötter. Han slet upp kuver-
tet, ögnade igenom brevet, och satte sig ned i närmaste
stol.
Han höll upp papperet mot ögonen och betraktade ett
halvt dussin hoprafsade rader, medan han var bedövad
av ett meningslöst och häftigt oljud, liknande slag på
gongonger eller trummor — ett vilt tumult, vilket på
sätt och vis hindrade honom från att höra sina egna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
