Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
tankar och som kom hans huvud att kännas alldeles
tomt. Detta obegripliga och störande buller föreföll att
välla fram ur de skrivna orden och att strömma ut mel-
lan hans darrande fingrar, som höllo i papperet. Och
plötsligt fällde han brevet, som om det skulle varit hett,
eller giftigt, eller orent, och rusade till fönstret med den
oreflekterade brådskan hos en man, som skyndar att
alarmera om en eldsvåda eller ett mord. Han sköt upp
rönstret och sträckte ut huvudet.
En kylig vindfläkt strök fram ur det fuktiga och soti-
ga mörkret ovanom en öken av tak och skorstenspipor,
och berörde hans ansikte som ett klibbigt slag. Han såg
ett gränslöst mörker, utur vilket ett svart virrvarr av
väggar stack upp, och mellan dem utsträckte sig långa
rader av gaslyktor, likt uppträdda pärlor av eld. Ett
hemskt sken, som såg ut som om det härrört från nå-
gon dold eldsvåda, lyste svagt upp under diset och sänk-
te sig över ett böljande, orörligt hav av murstenar och
taktegel. Vid rasslet av det öppnade fönstret var det som
om världen därutanför skulle stigit fram ur natten för
att betrakta honom, medan ett vittomsvepande och svagt
ljud nådde hans öron, ett djupt mummel från någonting
enormt och levande. Det genomträngde honom med en
känsla av ängslan, och han drog tyst efter andan. Från
åkarstationen vid skvären hördes tydliga, hesa röster
och ett gäckande skratt, som klingade sträft och grymt.
Det lät hotande. Han drog in huvudet, som för att värja
sig mot ett välriktat slag och sköt hastigt ned fönstret.
Han gick några steg, snavade mot en stol, och gjorde
en våldsam ansträngning för att kunna gripa tag i den
tanke, som surrade om i hans huvud.
Det lyckades honom till slut. Han blev en smula het
och uppblåst, som om han skulle fångat den med hän-
derna, men hans själsliga grepp på den var svagt, så
svagt, att han ansåg det behövligt att upprepa tanken
med hög röst — att höra den tydligt uttalad — för att
göra sig säker om att han fullständigt hade tillägnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
