Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
sig den. Men han kände sig ovillig att höra sin egen
röst — att överhuvud höra något slags ljud — på grund
av en dunkel föreställning, som långsamt formade sig
inom honom, om att ensamhet och tystnad äro männi-
skosläktets största välsignelser. I följande ögonblick
gick det upp för honom att denna lycksalighet är full-
komligt ouppnåelig — att man ej kan undgå att se an-
sikten, uttala ord, och höra tankar. Alla ord — alla
tankar!
Medan han betraktade mattan, sade han mycket tyd-
ligt: »Hon har gått sin väg.»
Det var förskräckligt — icke saken själv, men ordena;
ord, som voro mättade med en dunkel innebörd, vilken
tycktes äga den fruktansvärda makten att kalla Ödet
ned på jorden, likt de besynnerliga och främmande ord,
som vi emellanåt höra under vår sömn. De vibrerade
omkring honom i en metallisk atmosfär, i en rymd som
ägde järnets hårdhet och klangen hos en bronsklocka.
I det han blickade ned mellan tåspetsarna på sina bot-
tiner, tycktes han tankfullt lyssna till den tillbakavikan-
de ljudvågen, till en våg, som spred sig ut i en ständigt
vidare cirkel, omfattande gator, takåsar, kyrktorn och
fält — och som utbredde sig vidare, oändligt utvidgad,
långt, långt bort, fram till de nejder, från vilka han icke
kunde höra något — om vilket han icke kunde föreställa
sig något — där...
»Och — med den... åsnan», sade han igen, utan att
röra sig. Men han kände ingenting annat än förödmju-
kelse. Ingenting annat. Han kunde icke utdraga någon
moralisk tröst ur denna situation, vilken åt alla sidor
endast utstrålade obehag. Obehag! Vad för slags obe-
hag? Det föll honom in att han skulle bort känna sig
förtvivlad över sin förlust; men inom ett ögonblick fick
han klart för sig, att hans lidande icke var av ett så
lumpet och överspänt slag. Det var en alltigenom myc-
ket allvarligare affär, och hans känslor kunde snarare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
