Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
— begraven i glömska — försvunnen! Ingen skulle låtsa
därom ... Fina människor — och alla hans bekanta
kunde kallas fina — skydde naturligtvis dylika samtals-
ämnen. Gjorde de det? Åh, javisst. Ingen skulle tala
om henne... i hans närvaro. Han stampade med foten
och slet sönder brevet, bit för bit. Tanken på de delta-
gande vännerna uppväckte hos honom ett ursinnigt miss-
"troende. Han kastade pappersbitarna ifrån sig. De
sänkte sig fladdrande till golvet, och lågo där vita på den
mörka mattan, lik en handfull snöflingor.
Detta anfall av het vrede efterträddes av en plötslig
nedslagenhet, under det en förmörkande tanke strök över
de förbrända ytorna av hans hjärta, på samma sätt som
den melankoliska och kyliga skuggan av ett moln glider
fram över ett ödelagt och solbränt fält. Han förstod, att
han fått mottaga ett slag — men icke ett häftigt och
smärtsamt slag, som man kan se, göra motstånd mot,
återgälda eller glömma, utan en försåtlig och genom-
trängande stöt, som hade satt alla de dolda och grymma
känslor i rörelse, vilka djävulens konster, människors
feghet — och Guds oändliga medlidande, kanske — hålla
fängslade djupt nere i våra hjärtans outgrundliga skym-
ning. Det var som om ett mörkt förhänge skulle
dragits undan inför honom, och för kortare tid än en
sekund betraktade han det moraliska lidandets hemlig-
hetsfulla värld. På samma sätt som ett landskap vid en
plötslig blixt livligt och tydligt kan ses i hela dess ut-
sträckning, så avslöjades inför honom allt det oerhörda
lidande, som kan rymmas inom ett kort ögonblick av
mänskligt tänkande. Så föll förhänget ned igen. Men
den korta visionen kvarlämnade i hans själ en oövervin-
nelig sorgsenhet, en känsla av svår förlust och av bitter
ensamhet, som om han skulle blivit både plundrad och
landsförvisad. För ett ögonblick upphörde han att vara
en medlem av samhället, med en bestämd position och
karriär, och med ett namn fäst vid allt detta, likt den
beskrivande etiketten på en sammansatt blandning. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
