Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
var helt enkelt en mänsklig varelse, som flyttats ut från
de fashionabla gatornas och skvärernas angenäma värld.
Han stod där ensam, skrämd och naken, lik den första
människan på den första syndens dag. Det finns hän-
delser, sammanträffanden, uppenbarelser, som tyckas
brutalt avsluta hela det förflutna. De komma med en
stöt, som om en dörr skulle smällts igen bakom oss av
ödets förrädiska hand. Gån ut och söken ett annat para-
dis, dårar och vise! Det följer ett ögonblick av slö be-
störtning, och så måste vandringen börja på nytt: det
pinsamma bortförklarandet av fakta, det feberaktiga
hoprafsandet av illusioner, uppammandet i ens anletes
svett av den nya grodd av lögner, som behövas för att
uppehålla livet, för att göra det uthärdligt, för att göra
det glatt; på det man må kunna åt en annan generation
av blinda vandrare oskadd överlämna den tjusande le-
genden om ett sorglöst land, ett förlovat land, som är
fyllt med blommor och välsignelser...
Han återvann sin behärskning med ett lätt ryck, och
erfor en tryckande, förkrossande tröstlöshet. Det var
visserligen endast en känsla, men den framkallade hos
honom en fysisk verkan, som om hans bröst skulle
klämts i ett skruvstäd. Han tyckte sig vara så ytterligt
eländig och beklagansvärd, och kände sig så nedtyngd
av sorg, — att ännu ett varv av den skruv, som borrades
in i honom, skulle bringat tårar till hans ögon. Det hade
gått nedåt med honom! Fem års samlevnad hade stillat
hans längtan. Ja, redan för länge sedan. De första fem
månaderna verkade detta — men... Vanan — hennes
närhet, hennes småleende, hennes gester, hennes röst,
hennes tystnad. Hon hade en ren panna och ett rikt hår.
Hur uselt alltsammans var! Ett rikt hår och vackra
ögon — ovanligt vackra ögon. Han var förvånad över .
de många detaljer, som trängde sig på hans ovilliga er-
inran. Han kunde ej låta bli att påminna sig hennes
steg, fraset av hennes dräkt, hållningen på hennes hu-
vud, hennes bestämda sätt att säga »Alvan», darrningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
