Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
i hennes näsborrar då hon var retad. Allt detta hade
varit så helt och hållet hans egendom, så fullkomligt och
uteslutande hans! Han rasade i tyst och dyster vrede,
då han mätte sin förlust. Han liknade en irriterad och
nedslagen man, som är ursinnig på sig själv och på alla
andra, på de framgångsrika, de medelmåttiga, de likgil-
tiga. Men det syntes honom, att den orätt han fått lida
var alltför grym, och han skulle kanske fällt en tår där-
över, om han ej hållit på den åsikten, att män icke böra
gråta. Utlänningar göra det; de begå till och med ibland
mord under liknande omständigheter. Och till sin för-
skräckelse fann han sig nära nog tvungen att beklaga att
han levde i ett samhälle, som var färdigt att förlåta ned-
skjutandet av en inbrottstjuv, men som under hans nu-
varande omständigheter förbjöd honom till och med
varje tanke på mord. Icke desto mindre knöt han nä-
varna och bet hårt ihop tänderna. Och samtidigt var han
rädd. Han var rädd med den genomträngande, vack-
lande fruktan, som mitt under kampen kommer vårt
hjärta att kännas som förvandlat till en handfull stoft.
Smittan från hennes brott utbredde sig alltmer, den ore-
nade hela jorden och honom själv, den väckte upp alla
världens slumrande skändligheter. Och den framkallade
hos honom en slags hemsk klarsynthet, under vilken han
kunde se jordens alla städer och bygder, dess heliga plat-
ser, dess tempel och dess hus befolkade av mänskliga
vidunder — vidunder av falskhet, av köttsliga lustar och
mordbegär. Hon var ett vidunder — själv tänkte han
brottsliga tankar... och han var ändå icke olik andra
människor. Hur många män och kvinnor voro icke i
detta samma ögonblick försjunkna i styggelser, som
skulle leda till brott. Det var ohyggligt att tänka därpå.
Han erinrade sig alla de gator — de förmögna kvarter,
som han passerat på hemvägen, alla de otaliga husen
med tillstängda dörrar och neddragna gardiner. Vart och
ett av dem tycktes honom nu vara en bostad för dårskap
och ångest. Och hans tanke stannade, slagen av häpnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
